En 62-årig kvinna bedriver en hundkennel i hemmet och bor granne med ett par, en 51-årig man och en 50-årig kvinna. En av hennes hundar, Selma, var en newfoundlandstik född i november 2000 och avlivad i juli 2008. Grannparet har bland annat en hanhund, Rasmus, av blandras med inslag av schäfer, boxer, flatcoated och labrador.
Den 62-åriga kvinnan berättade att Rasmus i juli 2006 attackerat Selma som därvid ådrog sig skador som slutade i hälta och artros i frambenet. Grannarna menade att hundarna inte kom i fysisk kontakt med varandra varför Rasmus inte kunde ha orsakat Selma några skador.
Kvinnan väckte talan och yrkade att makarna skulle betala henne 109 576 kronor i skadestånd varav 89 415 kronor avsåg utebliven nettovinst av tre framtida valpkullar.
Tingsrätten fann att kvinnan haft ”avsevärt bättre möjlighet” att se vad som hänt än vad makarna haft då dessa befann sig på tomten och kvinnan precis vid hundarna och fann vid en samman tagen bedömning att Rasmus attackerat Selma på så sätt som kvinnan gjort gällande.
Tingsrätten fann vidare att den veterinärmedicinska utredningen samt utredningen i övrigt visade att Selmas skada uppstått på grund av Rasmus attack varför makarna såsom hundägare var strikt skadeståndsskyldiga för uppkomna skador.
Tingsrätten konstaterade därefter att Selma var drygt fem och ett halvt år gammal när skadan uppstod och fann därför att hon inte hade kunnat få mer än en kull om sex friska valpar, vilket motsvarade 29 315 kronor.
Tingsrätten fann därmed att paret skulle betala kvinnan 49 476 kronor i skadestånd.
Bägge parter överklagade men träffade vid huvudförhandlingen i hovrätten en förlikning.
Hovrätten upphäver nu tingsrättens dom och stadfäster istället förlikningen som innebär att paret ska betala kvinnan 49 476 kronor.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
