Den 20 april 2008 omhändertogs Johan Liljeqvist av poliser i Göteborg varpå han transporterades till Östra sjukhuset. Knappt en vecka senare, den 26 april, avled han.
I ett rättsmedicinskt utlåtande har rättsläkaren uttalat att hans undersökning starkt talar för att döden orsakats av syrebristbetingade hjärnskador som varit en följd av andnings- och hjärtstillestånd.
Tillförordnad chefsåklagare Bo Lindgren vid riksenheten för polismål inledde en förundersökning i ärendet som lades ner sommaren 2009. Därefter blev målet ett fall för överprövning som leddes av överåklagare Björn Ericsson.
Den 12 mars meddelade Björn Ericsson att han beslutat att lägga ner förundersökningen. Ingen polis är misstänkt för något brott.
– Så vitt jag kan se har man nu vänt på alla stenar, säger länspolismästaren i Västra Götaland Ingemar Johansson.
Av beslutet att lägga ner förundersökningen framgår bland annat att polisen vid ingripandet använt pepparspray och att Johan Liljeqvist var påverkad av droger.
Överåklagare Björn Ericsson skriver i beslutet att han delar överläkarens uppfattning att det är mycket svårt att närmare reda ut alla faktorer som påverkat den olyckliga utgången.
”Som jag ser det är det inte bara motsägelsefulla tidsuppgifter utan även motsägelsefulla muntliga uppgifter som bidrar till detta. Det är naturligtvis möjligt att både förgiftningen och beläggningen av handfängsel och placeringen i bussen haft betydelse för det fortsatta händelseförloppet. Denna fråga är emellertid mer av medicinsk karaktär då det inte går att visa att någon enskild polisman gjort sig skyldig till något som påminner om ett brott”.
”Min bedömning är att det inte längre finns anledning anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats av någon polis. Förundersökningen avseende tjänstefel läggs därför ned”.
Trots det har länspolismästare Ingemar Johansson nu beslutat att bland annat låta genomlysa polisens våldsanvändning vid ingripanden och handläggning av ärenden mot poliser.
– Det här handlar om mycket svåra situationer där polisen har som skyldighet att ingripa. För en utomstående är det nog svårt att förstå hur det är i en sådan situation, säger Ingemar Johansson.
Han framhåller att utredningen som nu tillsatts inte innebär en ny granskning av skuldfrågan i det enskilda ärendet, utan en generell analys av våldsanvändningen och hanteringen av dessa typer av ärenden.
– Vad vi vill se över är situationer där poliser är skyldiga att ingripa och om vi behöver reglera våldsanvändningen ytterligare, säger han.
Han tycker att det är olyckligt att förundersökningen har dragit ut på tiden och vill även belysa den problematiken.
– Det känns naturligt att göra en utredning. I botten är det här en förtroendefråga också, säger han.
Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, har fått i uppgift att leda utredningen.
– Fokus ligger på illojal maktanvändning, bland polisen men också hos andra myndigheter – försäkringskassan, domstolsväsendet, universiteten, kommunala bolag och så vidare, säger han.
Också han tycker att det är problematiskt att en förundersökning tar så lång tid.
– Vi inleder med en mer övergripande beskrivning av hur internutredningar skall, enligt regelverket, handläggas i Sverige och andra jämförbara länder. Det är inte särskilt komplicerat. Mer centralt är granskningen av hur regelsystemen implementerats, hur det fungerar i praktiken, säger han.
– En andra uppgift blir att skapa två tidsaxlar, dels en kopplad till utredningen av det konkreta fallet, det vill säga Johan Liljeqvists död, men också en möjligen ännu mer central för förståelsen av sakers tillstånd – en tidsaxel över samtliga utredningar inom området, från polisens förstatligande fram till dags dato, vad som utlöste dem och vilken förändring i praktiken respektive utredning ledde fram till.
Dennis Töllborg menar att alla som utövar makt gör fel förr eller senare.
– Detta är en paradoxal konsekvens av att den gode och hederlige makthavaren väljer att koncentrera sig på att försöka göra rätt, istället för att lägga all tid på att undvika att göra fel. Men gör man det senare, så blir konsekvensen att man gör felet att glömma göra rätt. Fokus ligger därför på den illojala maktanvändningen, och hur den lätt försvinner i det som kallas för process of justification när makt utövas mer subtilt, jämfört med de situationer – som t ex med polisen – där makten är omedelbar och konkret, både i utövandet och dess konsekvenser.
– Det här handlar om schyssta snutar som hamnar i en svår situation. Vad är det som tar över när det blir fel?
Han ska också se över själva utredningen mot poliser. Han tycker det är anmärkningsvärt att det inte görs någon fysisk åtskillnad mellan poliser som utreds och de som utreder.
– Man behöver inte vara professor, eller ha försökt förstå värdegrunden eller ens rationaliteten bakom jävsregler, för att inse att en sådan ordning som den nuvarande är en omöjlighet, säger han.
Han menar att en av de viktigaste frågorna för oss att fundera över är varför inga substantiella ändringar har skett, trots alla tidigare kostsamma utredningar. Vad är detta svaret på?, är som alltid den avgörande, och så farliga, frågan menar han.
Exakt hur utredningen kommer att läggas upp är ännu inte klart då uppdraget nyligen har tilldelats.
– Vi ska jobba på nu och så får vi se vart materialet leder oss.
Någon gång i augusti kommer en första delrapport att presenteras.
– Förhoppningsvis kommer den rapporten att leda till nya tankar och idéer, säger Dennis Töllborg.
En slutrapport beräknas vara klar i december.
– Jag hoppas lära mig så mycket som möjligt under den här tiden. Jag välkomnar alla typer av kunskaper och idéer som kan bidra till utredningen, säger han.
Sedan 1998 har 21 personer dött till följd av kvävning eller skjutning i samband med polisingripanden där kroppen sedan har genomgått en utvidgad rättsmedicinsk obduktion. Det enligt Rättsmedicinalverket.
Under samma period finns ytterligare åtta dödsfall med andra typer av myndighetsutövning, exempelvis kriminalvård eller psykiatrisk vård.
Marie Ekman som är analytiker på Rättsmedicinalverket berättar att de inte har någon kodning i deras databas för att söka på polisingripanden utan måste söka med fritext. Detta innebär att de kanske inte har hittat alla fall.
Malin Letser
malin.letser@dagensjuridik.se
