En 56-årig fritidspedagog åtalades för att ha sparkat och slagit en tioårig pojke på skolgården i december 2008. Den aktuella dagen var mannen rastvakt tillsammans med en annan lärare som eleverna inlett ett så kallat skojbråk med. De började då skojbråka även med 56-åringen som upplevde sig attackerad och bad dem sluta.
Därifrån går deras berättelser isär. Mannen menade att den tioåriga pojken flera gånger snärtade honom i ansiktet med sin halsduk, varpå han till sist tog tag i den med resultatet att pojken föll omkull. Pojken, och en del andra pojkar som befann sig på platsen, uppgav istället att fritidspedagogen slagit och sparkat på pojken när denne låg på marken.
Tingsrätten fann att pojkarna var trovärdiga samt att pojkens skador enligt en läkare stämde väl överens med det av pojkarna beskriva våldet.
Tingsrätten dömde fritidsledaren för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst samt till att betala pojken 16 000 kronor i skadestånd. Fritidsledaren hade uppgivit att han blivit omplacerad på grund av det inträffade samt att han skulle förlora sin anställning vid en fällande dom.
En nämndeman var skiljaktig och ville ogilla åtalet.
Hovrätten konstaterar inledningsvis att arten och omfattningen av pojkens skador inte är sådana att det går att bortse från andra uppkomstmöjligheter utan snarast att flera uppgifter talar emot detta.
Hovrätten noterar att viss försiktighet bör iakttas vid värdering av vittnesutsagor som lämnats under förundersökningen då den misstänkte fritidsledaren inte varit representerad och getts möjlighet att ställa kontrollfrågor. Hovrätten konstaterar därefter att vittnenas berättelse skiljer sig på väsentliga punkter samt att det sedan innan funnits en konflikt mellan fritidsledaren och pojken.
Hovrätten uttalar att det framstår som naturligt att vissa av vittnenas minnesbilder dessutom påverkats av den stora mediala uppmärksamheten målet fått i de lokala medierna.
Sammantaget finner hovrätten att vittnenas och målsägandens uppgifter inte är så tillförlitliga att åtalet är styrkt och ogillar därför åtalet.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
