– Parallellt med särskilt uppmärksammade rättegångar pågår ofta en medial rättsprocess. Här utdöms ofta förhandsdomar. Frågan är om det i vissa lägen får en påverkan på den rättsliga prövningen.
Det säger Ester Pollack, universitetslektor vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet. Pollack, som bland annat ligger bakom forskningsprojektet En studie i Medier och Brott, är kritisk mot att medierna agerar som en egen domstol i samband med uppmärksammade mål.
Hon menar att dramatiseringen av brott och användningen av smaskiga detaljer är vanligt förekommande, och att det finns åtskilliga exempel att hämta.
– Ett färskt sådant kan hämtas från rapporteringen kring den sexbrottsmisstänkte polischefen Göran Lindberg. I rapporteringen framhåller man kvinnors detaljrika berättelser, bilder på anonyma kvinnor i korta kjolar och portföljer innehållande diverse ”sexleksaker”. Det handlar förstås om att dramatisera händelserna och dra till sig en större publik, säger Pollack.
– I bland andra Arbogamålet och Engla-fallet fokuserade mycket av nyhetsbevakningen på offret. Den fokuseringen syntes delvis också i rättsprocessen. Vad det får för betydelse att offret blir en tydligare aktör är svårt att säga, förklarar Pollack som också reflekterar kring vad i framhävandet av offret som är etiskt försvarbart.
Fallet Quick avspeglar enligt Pollack mediernas förmåga att vända och vrida sig åt samma håll.
– Till en början var alla ense om att vi har med en seriemördare att göra. Oräkneliga texter och inslag producerades med den utgångspunkten. Nu har man vänt helt och få kritiska röster hörs.
Pollack menar att medier inte sällan drabbas av ”panik” i samband med uppmärksammade rättegångar.
– Mediepaniken är den panik som skapas när medier hakar på varandra i sin rapportering och ger intryck av en stark opinion finns för en viss fråga. Vi kan egentligen inte veta om en sådan medieskapad opinion existerar utanför medierna. Problemet är dock att den ofta tolkas som ett uttryck för en större folklig opinion.
Ellen Agné läser journalistikvetenskap vid JMK och har just börjat skriva på en C-uppsats om Thomas Quick. Tanken är att studera hur nyhetstexterna om Quick förändrats över tiden.
– Skälet till att jag fick upp ögonen för ämnet var att jag såg hur mediebilden ändrades från 90-talet, då Bergwall framställdes som en svårt psykiskt sjuk seriemördare, till dagens framställning där Bergwall ofta framställs som skuldfri, och därtill frisk.
Hon menar att begreppet mediepanik passar väl in i sammanhanget.
– Det känns som att Quick själv dragits med i paniken. När alla går åt samma håll finns det en risk för att man bara hurrar för att han ska bli frisläppt. Jag tycker framför allt att sjukdomsbilden hamnat i skymundan, säger Ellen Agné.
Åsa Persson
Fredrik Olsson
red@dagensjuridik.se
