Franska bestämmelser för professionella fotbollsspelare som anger att en fotbollslärling, då han ska ingå sitt första proffskontrakt, måste acceptera kontraktsförslag från klubben som utbildat honom strider inte mot bestämmelsen om den fria rörligheten för arbetskraft. Att sanktionera kontraktstvånget med bötesbelopp som saknar relation till utbildningskostnaderna strider däremot mot gemenskapsrätten.
Rätten konstaterar att proffsidrotten i allmänhet, och proffsfotbollen i synnerhet, fyller en beaktansvärd social betydelse och menar därför att rekryteringen och utbildningen av unga spelare är ett berättigat mål inom unionen. Då bestämmelsen säkerställer att klubbar som utbildar talangfulla fotbollsspelare får betalt för sina ansträngningar stämmer detta väl in i målet.
Domstolen behandlar även frågan om det, så som regler i Franrike föreskrivit, även är nödvändigt att sanktionera brott mot detta kontraktstvång med böter riktade mot den enskilde spelaren och att bötesbeloppen vidare saknar anknytning till utbildningskostnaderna.
Denna fråga besvaras nekande, och det faktum att skadestånden i de aktuella fallen inte måste stå i proportion till utbildningskostnaderna är alltså oförenligt med gemenskapsrätten då detta inte anses nödvändigt för att uppmuntra rekrytering och utbildning av unga fotbollsspelare. Bötesbestämmelsen utgör således en inskränkning i den fria rörligheten.
red@dagensjuridik.se
