Hovrätten beslutar att upphäva en skiljedom genom tredskodom efter det att svarandeparten, en borgensman för ett bolag, inte kommit till förhandlingen och inget tytt på att denne haft laga förfall för sin frånvaro.
Tvisten gällde två bolag som avtalat om att tillsammans uppföra en ny oljeexportterminal i Tallin och dessutom avtalat om att svaranden under vissa förutsättningar skulle utge 220 000 USD till käranden, om käranden inte kunde erhålla pengarna från ursprungliga gäldenärer. Käranden i målet var ett bolag som arbetade med infrastruktur och svaranden i målet var dels ett bolag och dels bolagets borgensman.
Käranden beslutade att väcka talan inför skiljedomstol då svarandebolaget och borgensmannen inte utbetalade det avtalade beloppet. Borgensmannen invände att skiljemannen inte hade behörighet att pröva yrkandena gentemot honom då han inte var part i bolagens skiljedomsavtal utan att det var svarandebolaget som var det. I skiljedomen slog skiljemannen fast att denne inte hade behörighet att pröva kärandens yrkande gentemot borgensmannen.
Skiljemannen ansåg inledningsvis att svensk lag tillämplig i målet. Vidare ansåg denne att påståendedoktrinen inte kunde tillämpas för att styrka borgensmannens behörighet då svensk lag krävde samtycke för tvistelösning i skiljedomstol. Därefter ansåg skiljemannen att doktrinen om ”alter ego” inte kunde tillämpas då detta skulle krävt att borgensmannen dominerade svarandebolaget. Inte heller kunde doktrinen om ansvarsgenombrott tillämpas då borgensmannen inte ägde svarandebolaget och inte kunde utnyttja dess bolagsrättsliga form.
Skiljemannen slog vidare fast att doktrinen om ekonomisk enhet inte styrkte dennes behörighet då denna doktrin inte var accepterad i svensk rätt och dessutom då det inte var styrkt att det fanns en bolagsrättslig koppling mellan svarandena. Skiljemannen menade dessutom att det inte var styrkt att borgensmannen omfattades genom andra avtal bolagen emellan och ej heller att behörighet uppstått ur muntliga förbindelser. Avslutningsvis ansåg skiljemannen att svarandebolaget inte var skyldigt att utge den omtvistade summan till käranden, då käranden inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att kräva betalt från huvudgäldenären.
Hovrätten påpekar att skiljedomen vad gäller svarandebolagets förpliktelser gentemot käranden redan upphävts i ett annat mål (T 7087-08). Hovrätten anser vidare att käranden har laga skäl för sitt käromål samt att det inte framstår som uppenbart ogrundat. Därmed finns förutsättningar för att meddela dom genom tredskodom. Hovrätten upphäver skiljedomens domslut om att domaren inte skulle ha varit behörig att pröva yrkandena samt även kärandens skyldighet att ersätta borgensmannens rättegångskostnader och ersättning till skiljemannen.
Frida Bogenkrans
frida.bogenkrans@dagensjuridik.se
