Andrejs Ozolins är forskare och psykolog och verksam vid Linnéuniversitetet i Växjö. För drygt ett år sedan lockade han ett par studenter att skriva en C-uppsats om vad han kallar ”arbetsplatskonfliktbenägenhet”. Syftet var att studera skillnader mellan sammanlevande personer och ensamlevande.
Idén fick han sedan han noterat att en majoritet av så kallade personalärenden, svåra fall av samarbetssvårigheter, på en och samma arbetsplats alla rörde ensamstående personer.
– Resultaten visade att det var just partnerformen, att vara ensamlevande, som betydde mest för att man var involverad i konflikter på arbetsplatsen. Kön eller skillnader i utbildning hade föga med saken att göra.
Utöver partnerformen visade sig den egna familjebakgrunden, och placeringen i en syskonskara, vara avgörande, berättar Andrejs Ozolins.
– Perspektivet är att gamla familjerelationer, privata relationer och arbetsplatsrelationer hänger samman och är inte separerade entiteter. Förmågan att relatera lärs in tidigt, gärna med flera syskon. Denna förmåga behövs sedan i nära relationer med en partner, och på arbetet.
Förstfödda och ensambarn = ensamstående och konfliktbenägna?
Andrejs Ozolins genomför nu en ny studie, ”Work conflict, birth order and parternship status”.
Syftet med studien är att undersöka vilka effekter placeringen i syskonskaran och nuvarande relationsstatus har på konfliktbeteende på arbetsplatsen.
Inget motsäger än så länge de äldre fynden, berättar han. Studien visar sammanfattningsvis att både förstfödda och endabarn oftare är ensamstående och oftare är inblandande i arbetsplatskonflikter jämfört med personer som är födda senare i en syskonskara, så kallade yngrebarn.
– Slutsatsen man kan dra är att ensamlevande har en större utmaning att anta bland annat i arbetslivet, då de visar sig rapportera en signifikant större benägenhet att vara involverade i konflikter på arbetsplatsen.
Social träning och ”agreeableness”
Vad skälen skulle vara till denna ökade risk kan man spekulera om.
– Men det kan ha med social träning att göra, en sak man lär sig tidigt i livet, exempelvis i syskonskaran, säger Andrejs Ozolins.
Att till exempel förstfödda har mindre av den karaktärsegenskap som i vetenskapliga sammanhang kallas ”agreeableness”, vänlighet eller behaglighet, än yngrebarn, är väldokumenterat i tidigare studier.
Ensamlevande endabarn mest konfliktbenägna
Enligt Andrejs Ozolins nya studie har ensamlevande endabarn det ”tuffast” på arbetsplatsen, och rapporterade högst nivå av konfliktbenägenhet.
Endabarn är ganska mycket mer förändringsobenägna på arbetsplatsen, än till exempel yngrebarn.
– Denna kunskap skulle kunna ge en ökad förståelse för dynamiken på en arbetsplats, inte för att utse syndabockar utan för att kunna sätta samman bra arbetsgrupper där olika personligheter behövs.
Ibland är det inte optimalt att rusa åstad som yngrebarn kan tendera att göra, resonerar Andrejs Ozolin.
– Mixade grupper ger nog en ökad balans. Liksom i äktenskap, där blandade syskonplaceringar hos kvinnan och mannen fungerar bäst, säger han.
”Människan inte gjord för ensamhet”
Ensamlevande tycks alltså vara mer konfliktbenägna, möjligen på grund av brist på social träning.
– Människan är ett flockdjur och personer i isolering och ensamhet får svårare att anpassa sig till en social verklighet där det handlar om att ge och få, att ta hänsyn och att kompromissa. Vi är helt enkelt inte gjorda för ensamhet, utan behöver någon förtrogen att dela vardagsfunderingarna med, att stämma av de egna grubblerierna, självkritiken eller självförhävandet, som annars kan få fritt spelrum och löpa amok. Det kan vara en partner eller god vän.
Är man endabarn och kanske därför också i större utsträckning ensamstående, så har man kanske missat viktig träning och andra erfarenheter, som sedan ”blommar ut” på arbetet, säger Andrejs Ozolins.
Syskonplacering och rekrytering
Andrejs Ozolins tycker inte att man ska sålla eller prioritera på grund av syskonplacering, utan bara veta att det kan ha vissa positiva och vissa andra negativa konsekvenser.
– Det är heller inget annat än ett ”tyst” argument för den arbetssökande i en rekryteringssituation. Ifall man som förstfödd känner på sig att man är lämplig som ledare, så söker man kanske sådana jobb i större utsträckning, funderar han.
Om studien ”Work conflict, birth order and partership status”
Andrejs Ozolins nya studie omfattar totalt 390 privat- och offentliganställda mellan 19 och 72 år, 224 kvinnor med en medianålder på 35,3 och 165 män med medianåldern 35,9.
Personerna som ingick i studien fick bland annat ange om de var gifta, sambo eller ensamstående, om de var ensambarn eller i vilken ordning de föddes i sin syskonskara samt berätta om relationen till sina respektive föräldrar.
De fick även svara på hur väl 20 påståenden stämde med den egna uppfattning sig själva på sin respektive arbetsplats.
”Jag känner ofta att jag inte får tillräckligt med uppskattning från mina kollegor”, ”Kritik från andra berör mig inte” och ”Jag har svårt att erkänna att jag har fel” är några av de påståenden de tillfrågade fick relatera till.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
