Tingsrätten slår fast att rättegången i tvistemålet inte genomförts inom skälig tid enligt Europakonventionen, och att staten därmed är skadeståndsskyldig gentemot bilskollärarna.
Handläggningen av målet pågick i över fem år och under mer än fyra av dessa gjordes inga handläggningsåtgärder överhuvudtaget. Justitiekanslern bestred inte att parternas rättighet till rättegång inom skälig tid åsidosatts, men ansåg att de skulle vara skäligen gottgjorda med 25 000 kronor vardera.
Tingsrätten fördubblar nu skadeståndet och förpliktar staten att utge 50 000 kronor vardera till parterna.
– Nu är det tredje gången på kort tid som domstol dubblar JK:s skadestånd. JK måste tänka om och ge människor som drabbats den ersättning de faktiskt har rätt till, säger Anna Rogalska Hedlund som är jurist vid Centrum för rättvisa och ombud i målet tillsammans med Clarence Crafoord.
Tingsrätten konstaterar att det enligt svensk rättspraxis är Europadomstolens praxis som ska vara utgångspunkt vad gäller bedömningen av skadeståndets storlek. Tingsrätten hänvisar till de så kallade Zullo-målen. I ett av dessa fastställdes en taxa för hur skadeståndet skulle bestämmas. I det andra fastställde Europadomstolen inte taxan men tog heller inte avstånd från tillämpning av denna.
Tingsrätten slår härmed fast att taxan inte är direkt tillämplig i målet utan att skadeståndets storlek ska bestämmas efter omständigheter i det enskilda fallet.
Tingsrätten anser vidare att parterna enbart på grund utav den långa tidsutdräkten i målet är berättigade till ett högre skadestånd än det Justitiekanslern medgivit.
Något som enligt tingsrätten också ska påverka skadeståndets storlek är det att parterna själva försökt skynda på processen samt att Justitiekanslern riktat kritik mot handläggningen och inget skett för att efterkomma denna kritik förrän nästan två år senare.
Frida Bogenkrans
frida.bogenkrans@dagensjuridik.se
