BMW:n förstördes i en brand i augusti 2005. Ägaren begärde ersättning av försäkringsbolaget, If. Försäkringsbolaget menade att BMW hade bättre rätt till bilen på grund av ett återtagandeförbehåll i tidigare säljled. Detta trots att mannen var registrerad som ägare i försäkringsvillkoren.
Varken tingsrätt eller hovrätt ansåg att mannen kan ha varit i god tro angående förbehållets existens och att han inte var ”verklig” ägare till bilen.
Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd i frågan om mannen, under förutsättning att han inte varit i god tro vid förvärvet, ändock är att anse som ägare av bilen i försäkringsvillkorens mening. Resten av målet förklarades vilande.
Högsta domstolen konstaterar att bilen inte var fullt betald av den förra ägaren när denne sålde bilen vidare till mannen i mars 2003, vilket mannen varit medveten om. BMW väckte talan mot mannen angående bättre rätt till bilen. I juni 2005 förpliktigade hovrätten mannen att utge bilen till BMW. Alternativt skulle han utge 171 796 kronor till bolaget. Domen vann laga kraft i november 2005.
Högsta domstolen uttalar att mannen saknar sakrättsligt skydd mot BMW om han varit ond tro vid förvärvet, eftersom han då inte förvärvat någon mot BMW gällande rätt till bilen. Han har därmed inte heller förvärvat äganderätten till bilen i den mening som avses i lagen om godtrosförvärv av lösöre.
Högsta domstolen konstaterar vidare att mannen visste att den förra ägaren hade en skuld till BMW och att han inte har förvissat sig om att hon betalat av skulden.
Högsta domstolen finner därefter att BMW vid skadetillfället i augusti 2005 redan gjort anspråk på bilen, och att anspråket varit befogat. Mannen hade vid tidpunkten för skadan inte haft ett sådant försäkringsbart intresse i bilen att han ska anses ha varit dess verkliga ägare.
Högsta domstolen förklarar att mannen vid skadetillfället inte var anse som verklig ägare av bilen och meddelar därför inte prövningstillstånd i de i målet vilande delarna.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
