Efter begäran från Handens tingsrätt lämnar EU-domstolen förhandsbesked i fråga om vattenskotrar. I mål om brott mot förordning om användning av vattenskoter hade fråga uppkommit huruvida de svenska bestämmelserna om begränsning i det fria användandet av vattenskotrar varit förenliga med gemenskapsrätten.
EU-domstolen konstaterar i sitt förhandsavgörande att Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG inte utgör något hinder för nationell lagstiftning som mot bakgrund av miljöskyddshänsyn förbjuder användande av vattenskotrar utanför särskilt anvisade vattenområden.
Beträffande artiklarna 34 och 36 FEUF finner domstolen att inte heller de utgör hinder för sådan lagstiftning, under förutsättning att tre krav är uppfyllda.
Först krävs att de nationella myndigheterna åläggs skyldighet att vidta de genomförandeåtgärder som krävs för att anvisa sådana vattenområden där användande av vattenskoter tillåts. Därutöver krävs att myndigheterna i fråga faktiskt utövat sin behörighet och anvisat sådana vattenområden som uppfyller kraven i de nationella reglerna. Slutligen krävs även att nämnda åtgärder faktiskt vidtagits inom rimlig tid från att de nationella reglerna trätt i kraft.
EU-domstolen konstaterar att det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida dessa krav uppfylls i det enskilda fallet.
I målet behandlades även tredjehandsfrågan om huruvida ändring av nationell lagstiftning som inte föranmälts till kommissionen i enlighet med artikel 8.1 i direktiv 98/34 medför att de nationella reglerna är ogiltiga. Domstolen besvarar frågan nekande för fall då ändringen varit icke-väsentlig och konstaterar att ändringar som rör tekniska föreskrifter snarare ska ses som en uppmjukning av villkoren för användningen av den ifrågavarande produkten, i detta fall vattenskotrar.
red@dagensjuridik.se
