Många frågetecken kring fallet Billy Butt

Några gånger har jag mött och samtalat med eller mottagit brev/mejl från dömda personer, som – sant eller falskeligen – påstått sig vara oskyldiga. I sådana sammanhang har jag framhållit att jag, lika lite som någon annan som inte varit med när den eller de berörda händelserna ägde rum, kan veta om domen är materiellt riktig eller inte. Ibland har mitt resonemang bemötts med ilska, åtminstone till en början, innan jag hunnit lägga ut texten och närmare förklarat hur straffrättskipningen fungerar. Men jag har försökt vinnlägga mig om att lyssna till vad som anförs.

När jag väl läst den ifrågasatta domen, kan jag erkänna att jag ofta sympatiserat med den bedömning i bevishänseende som domstolen redovisat i domskälen. Det innebär inte därmed att jag kunnat vifta undan de enträgna påståendena om att domen är felaktig, men jag har på ett hyfsat objektivt sätt försökt förklara hur små förutsättningar som enligt min bedömning finns för resning.  Ty att vifta undan påståenden – i rättsliga sammanhang kallas det oftast ”att lämna dem utan avseende” – är alltid vanskligt.

Och från rättssäkerhetssynpunkt är det direkt farligt. Om det inte är alldeles uppenbart att uppgifterna är värdelösa (som t ex att invändningen skulle vara att den dömde skulle ha befunnit sig på månen vid tidpunkten för gärningen). Ofta är påståendena i stället värda att kontrollera och att noga följa upp. Det är den år 1983 spiondömde tidigare överstelöjtnanten Bertil Ströberg väl medveten om. Ströbergs uppgifter om en viss Sven-Roland Larsson ansågs inte vara vatten värda under själva processen mot Ströberg. I domstolen befanns i stället klarlagt att Ströberg var identisk med Sven-Roland Larsson. Långt senare har det sensationellt visat sig att det i SÄPO:s arkiv funnits uppgifter som tyder på att det funnits en äkta Sven-Roland Larsson. Inget nämndes härom under processerna.  Personligen hoppas jag innerligt att Bertil Ströberg lever tillräckligt länge för att hinna vara med om en ny rättslig prövning. En sådan känns angelägen och jag utgår från att resning kommer att beviljas i Ströberg-målet.

Den person inom gruppen påstått oskyldigt dömda som jag genom åren haft mest kontakt med är Billy Butt. Kontakterna har lett till att jag funnit skäl  att närmare granska hans fall. Och jag – liksom många andra – är förvånad över de många brister och märkligheter som kommit fram både under förundersökningen och under rättegångarna. Mycket snart får vi alla veta vilket resultat Billy Butts tionde resningsansökan leder till, när Högsta domstolen inom bara någon dag väntas komma med sitt avgörande. Personligen tror jag att det finns goda skäl anta att resning kommer att beviljas. Inte därför att Butt själv förklarat att det är hans allra sista resningsansökan. Nej, ett sådant uttalande inverkar inte; det saknar rimligen all betydelse i sammanhanget. I stället tror jag att det kan bli resning därför att det skulle kännas anmärkningsvärt att låta den lagakraftvunna domen leva vidare, när sammantaget så många frågetecken och märkligheter successivt framkommit under de många år som förflutit sedan Butt avtjänat det femåriga fängelsestraffet.

Jag utgår från att ledamöterna i Högsta domstolen känner samma tvekan som jag och att de därför inte lämnar utan avseende att det kan förhålla sig så som Butt gjort gällande, nämligen att han uppträtt moraliskt förkastligt och hänsynslöst genom att mot falska löften om attraktiva modelljobb eller skivkontrakt till flera unga flickor ha lurat till sig samlag med dem. Och att detta sammantaget med andra anmärkningsvärda omständigheter lett till att de, när de insett att de inte skulle få vad de utlovats, påstått att de våldtagits. Det känns tryggt att justitieråden har bättre förutsättningar än jag att göra en allvis bedömning.

Många har satt i fråga om det förhållandet att vi nu har många resningsfall aktuella påverkar förutsättningarna för resning. En naturlig fråga i sammanhanget är: Minskar chanserna efter hand för den som anser sig vara felaktigt dömd att få resning om det finns flera tidigare närliggande resningsbeslut till fördel för dömda?  Finns det risk att domare som har att pröva resningsfall medvetet eller omedvetet påverkas av att det skulle vara påfrestande för tilliten till rättssäkerheten och till rättsväsendets förmåga att garantera denna, om resningsfallen kommer ”i stim”?

Det har å andra sidan gjorts gällande att själva resningsmöjligheten är den yttersta garantin för att rättvisa kan skipas också långt i efterhand. Det må vara hur det vill med det. Men jag tror personligen att utgången i de allvarliga fall, som nu är eller kan komma att bli aktuella – inte minst Thomas Quick men också Billy Butt och Bertil Ströberg –  i förening med de förhållandevis närliggande redan avklarade resningsfallen Joy Rahman, broder Tuck samt fallet Ulf, kommer att kunna få förödande konsekvenser för allmänhetens förtroende för rättsapparaten. Beroende självfallet av det slutliga utfallet av prövningarna. Ordet rättsskandal ligger redan på lut.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se

Kommentera artikeln