Förra veckan avgjordes SM i juridik på Högsta domstolen. Tolv lag möttes i sammanlagt sex finalmatcher. Omständigheterna i fallet, som bland annat tog upp obehörig vinst och fullmaktslära, offentliggjordes för deltagarna en månad innan finalen.
Under 20 minuter pläderade sedan lagen inför justitieråden Stefan Lindskog, Per Virdesten, Lena Moore, Johnny Herre och Torgny Håstad.
Fallet, som författats av Torgny Håstad, byggde på ett tidigare HD-avgörande. Robin Palmgren och Jonas Öqvist från Göteborgs Universitet utsågs till bästa kärandelag, bästa svarandelag blev Sebastian Svartz och Annika Andersson från Lunds Universitet. Annika Andersson fick även Mannheimer Swartlings processpris för ”särskilt väl genomförd individuell presentation”. Veckorna innan finalen var fyllda av förberedelser:
– Det är mycket material att läsa in. Vi funderade igenom hur stort del av vårt framförande som skulle vara juridik, och hur mycket som skulle vara känslor, säger hon.
Vad skiljde er från konkurrenterna?
– Vi såg inga av de andra matcherna, men jag tror det var en fördel att vi jobbade mycket med juridiken. Sen är det min bestämda uppfattning att både jag och Sebastian är duktiga på att låta som att vi har rätt. Det är en förutsättning. Man måste klara av att vara partisk. I utbildningen intar man oftast domarperspektivet, då är det kanske svårt för många att plötsligt bara ta den ena partens ställning.
Varför är tävlingen så populär?
– Det finns inte så många praktiska inslag i utbildningen. Och här är det domare som dömer, till skillnad från rättegångsspel i skolan. Det tilltalar mig, det är roligt att få testa vingarna inför några som verkligen kan det här.
Peter Johansson
peter.johansson@dagensjuridik.se
