DEBATT – av Oscar Fredriksson, jurist
Den ena har skulder för skatt och studielån men är inte misstänkt för något brott. Den andra har en skuld som är mer än tusen gånger större och dömd för grov brottslighet. Hur de beskrivs i offentligheten blir givetvis också olika – men kanske inte på det sätt man skulle kunna tro.
Mohamed Ali som kryssades in i riksdagen för Vänsterpartiet i septembervalet har skulder på cirka 163 000 kronor i obetald skatt, studielån och privata lån. Sedan 2022 har han skuldsanering.
Alexander Ernstberger dömdes 2021 av Svea hovrätt att tillsammans med tre andra betala cirka 170 miljoner kronor plus ränta till Pensionsmyndigheten. Själv har han uppgett att hans skulder uppgår till omkring 300 miljoner kronor. Den ena skulden är alltså mer än tusen gånger större än den andra och kopplas till ett brott mot pensionssparare. Den andra skulden är resultatet av en havererad privatekonomi.
Skillnaden är också stor om man ser på vad vi faktiskt vet om deras respektive agerande. Ernstberger är dömd till sex års fängelse och tio års näringsförbud för grov trolöshet mot huvudman och grovt mutbrott. Ali är inte dömd för något. Polisen utreder hans inblandning i misstänkt valfusk i Borlänge men han är inte delgiven någon misstanke.
I den offentliga berättelsen är ordningen omvänd. Ernstberger har medverkat i poddar, livsstilsintervjuer och skrivit en egen bok med påståendet att domen mot honom är ett justitiemord framkallat av politisk påverkan på hovrätten. Om skulden på hundratals miljoner har han kunnat tala lättsamt i okritiska intervjuer och blivit något av en ikon för yngre personer som vill bli rika snabbt.
När det gäller Ali har han både i den offentliga debatten och inte minst på sociala medier fått en betydligt hårdare hantering där skuldsättningen direkt kopplats till hans ursprung och etnicitet, samt ett ifrågasättande av hans medborgarskap. Det är rimligt att man utsätter politiker för en hårdare granskning och om det visar sig att anklagelserna kring valfusk stämmer och kan kopplas till honom är detta givetvis mycket allvarligt. Men här finns ändå en juridisk poäng som verkar gå förlorad i debatten.
Skulder är inte brott. Skuldsanering är ett rättsligt förfarande som samhället har skapat för att människor som inte kan betala ska kunna komma på fötter igen. Skuldsanering är i sig inte ett tecken på ohederlighet medan en dom på sex års fängelse är en tydligt konstaterande av att man bedrivit kriminell verksamhet.
Den grundläggande premissen i vårt rättssamhälle är att den som anklagats för brott ska betraktas som oskyldig till dess motsatsen har bevisats. Ali är inte ens misstänkt i formell mening och när hans ursprung, partitillhörighet, bostadsområde och skulder ändå behandlas som indicier blir frågan varför de båda fallen behandlas så olika.
Rättsstaten vilar inte bara på domstolarnas arbete utan också på att samhället respekterar både oskuldspresumtionen och den lagakraftvunna domen. Just nu brister respekten för båda och det är svårt att bortse från att personernas etnicitet och bakgrund tycks spela en avgörande roll.
