Björn Hurtig beskriver ett av sina egna mål – ”fallet Ulf” – som startskottet för dagens resningsdebatt.
– Dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz förde nog också in en ny anda. Han vågade lyfta bladet från munnen. Sedan var det igång.
Idag är Björn Hurtig ombud för Billy Butt och Bertil Ströberg, som båda väntar på besked om resning. Hurtig påpekar också att debatten lett fram till en översyn av resningsreglerna. Han menar att de framgångar vissa resningsärenden lett till för de advokater som drivit dem bidragit till den uppmärksamhet resningsinstitutet fått.
– Journalister tror jag också har hjälpt till, bland andra Hannes Råstam och Trond Sefastsson. Resning ligger i tidsandan helt enkelt.
Du är idag aktuell i flera resningsärenden. Vad driver dig att lägga ner mycket tid på något som du inte får betalt för?
– Det är nog en blandning. Främst för att jag har svårt att se orättvisor, så har det varit ända sedan jag var liten. Jag skulle alltid gå emellan om mina kompisar blev mobbade vilket ibland ledde till att man själv råkade illa ut.
Björn säger att tron på ett fungerande system är viktig för honom.
– Jag vill kunna känna att om jag förlorar så har man i alla fall haft tillgång till allt material så att det blir rättvist. Dessutom så tror jag att jag blivit duktig på att arbeta med resningar. Det blir en utmaning, något att sätta tänderna i.
Hurtig förnekar inte att de uppmärksammade resningsmålen som han varit involverad i gynnat honom i advokatrollen.
– Går det bra, så går det bra i mitt övriga yrke också. Jag får bättre uppdrag och det vill alla ha, säger han. Jag blir stolt och glad över att klienter väljer att kontakta mig och be mig om hjälp, det ligger ärelystnad och hunger i att jag tar åt mig resningsärenden.
– Men allra mest är det så att jag har svårt för att inte lägga mig i när det blir fel.
Frida Bogenkrans
frida.bogenkrans@dagensjuridik.se
