En av pojkarna uppger att han varit närvarande när en klasskamrat knackade eller sparkade på dörren till rum där mannen arbetade med att stämma skolans piano. Senare har han även gått in och hälsat på mannen och sagt att han spelade bra.
Pojken uppger att syftet med hans agerande var att störa pianostämmaren eftersom det var kul och spännande när han blev sur och jagade efter de personer som störde honom.
Den andra pojken har uppgett att han troligen hade knackat på dörren om han givits tillfälle.
Flickan har uppgett att hon inte visste att mannen hade blivit störd tidigare under dagen, utan förstod att han var sur först när han kom rusande emot henne.
Flickan har vidare uppgett att mannen gripit tag i hennes jacka och att hon inte kunnat komma loss. Sedan tog mannen strupgrepp på henne, gav henne en örfil samt slog henne flera gånger i bakhuvudet med både öppen hand och knuten näve.
En av pojkarna uppger att han sett flickan bli slagen och då sagt åt mannen att sluta. Då blev han själv slagen, både med öppen hand och knuten näve. Mannen tog även tag i hans axlar och knäade honom i magen.
Den andra pojken har uppgett att mannen tagit tag i hans ärm, släpat honom uppför en trappa och kastat in honom i ett element.
Mannen, som har förnekat brott, har vidgått att han stoppat en av pojkarna med en hand, tagit tag i den andra pojkens arm och tagit tag i flickans överkropp.
Tingsrätten bedömde samtliga målsäganden som mycket trovärdiga. Även den 70-årige mannen har i och för sig framstått som trovärdig, men de uppgifter han har lämnat har inte framstått som lika noggranna och detaljrika som ungdomarnas och kan inte heller präglade av en sådan särskild tillförlitighet att hans berättelse kan sättas före de övriga.
Därför lades målsägandenas berättelser till grund för bedömningen, och mannen dömdes för misshandel som inte var att anse som ringa.
Mannen, som uppger sig inte ha några problem med att hantera aggressioner, förekommer inte i belastningsregistret och lever under ordnade förhållanden med sin hustru. Påföljden bestämdes därför till villkorlig dom förenad med dagsböter. Han skulle även utge skadestånd till skolbarnen med totalt 8 000, 13 000 respektive 11 000 kronor.
Hovrätten finner lika med tingsrätten att målsägandenas berättelser framstår som trovärdiga och tillförlitliga och att mannens uppgifter om sammanträffandet med en av pojkarna motsägs av de skador han uppvisat direkt efter händelsen. Hovrätten gör med denna bakgrund samma bedömning i fråga om skuld, rubricering och påföljd som tingsrätten.
Såvitt gäller skadestånd finner hovrätten att skälig ersättning för kränkning ska bestämmas till 5 000, 7 000 respektive 10 000 kronor, en sänkning på mellan 1 000 och 2 000 kronor jämfört med tingsrätten dom.
En skiljaktig nämndeman menar att misshandeln ska anses som ringa.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
