Flickan har i olika omgångar varit omhändertagen med stöd av LVU och har även varit inlagd på en ungdomspsykiatrisk klinik med stöd av LPT.
Kommunen beslutade i november 2002 att skriva ut flickan från kliniken. På grund av problem med att hitta ett familjehem placerades hon tillfälligt hos sin mor.
Hemköps och Åhléns respektive försäkringsbolag har yrkat att Landskrona kommun ska betala dem för de utbetalade försäkringsersättningarna på grund av att kommunen brustit i tillsynsplikten över flickan. Bolagen menade att flickans funktionshinder och psykiska ohälsa var väl känd för kommunen, att hon vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till mordbrand och att hon var rymningsbenägen.
Kommunen menar att tillsynsansvaret åvilat mamman som hade vårdnaden då flickan var tillfälligt placerad hemma. Tingsrätten finner dock att ett beslut om LVU begränsar vårdnadshavarens bestämmanderätt och finner vid en sammantagen bedömning att tillsynsansvaret ska anses ha åvilat kommunen vid tidpunkten för branden.
Tingsrätten finner att kommunens beslut att placera flickan i det egna hemmet, med otillräcklig tillsyn, inneburit att kommunen gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande oaktsamhet samt att det inte finns några ursäktande omständigheter som skulle motivera ett annat synsätt.
Tingsrätten finner vidare att branden varit en förutsägbar följd av placeringen i hemmet och uttalar att kommunen kan åläggas skadeståndsskyldighet enligt såväl 2 kapitlet 1 § som 3 kapitlet 2 § skadeståndslagen.
Kommunen ska nu betala de bägge försäkringsbolagen sammanlagt närmare 60 miljoner kronor i skadestånd, samt drygt tre miljoner kronor för bolagens rättegångskostnader.
– Knäckfrågan synes vara om kommunen behöll tillsynsansvaret över flickan när hon tillfälligt placerades hos modern, säger advokat Christer A Holm.
– När väl den frågan besvarats jakande,även med den pragmatiska tilläggsmotiveringen att kommunen hade ”helt andra ansvarsförsäkringsmöjligheter än en vårdnadshavare”, är resten av resonemanget närmast givet, dvs att placeringen i sig var vårdslös, att skadan var fullständigt förutserbar – flickan var ju oerhört rymningsbenägen och så fort hon rymde anlade hon bränder, vilket ju också skedde nu – och att skäl till jämkning av skadeståndet saknas.
– Jag tycker att domen verkar helt korrekt utifrån gällande svensk skadeståndsrätt, tillägger Christer A Holm.
Målet avgjordes av tre ledamöter. Lagmannen är skiljaktig och anser inte att branden varit en förutsebar följd av kommunens placeringsbeslut varför ersättningsansvar skulle bortfalla på grund av bristande adekvans.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
