Nyligen avgjordes kontraktstvisten mellan Redbergslids idrottsklubb och en av dess spelare i Arbetsdomstolen.
Tvisten uppstod sedan spelaren fått reda på att han för säsongen 2007/2008 var tredje alternativ på sin position och inte kunde räkna med någon speltid.
Frågan är om detta kan anses vara en så pass ingripande förändring avseende spelarens roll i laget att det kan betraktas som en uppsägning från klubbens sida.
Handbollsspelaren menade att klubben sagt upp anställningsförhållandet genom att meddela att han inte kunde räkna med speltid den kommande säsongen.
Klubben menade att den behövde spelaren som reserv och att det var han som avbrutit anställningsförhållandet genom att bland annat inte närvara vid träningar.
AD konstaterar att det erbjudande spelaren fick rent faktiskt innebar att han skulle vara kvar i sin anställning och erhålla lön, men utan att vara garanterad speltid.
Vidare konstaterar AD att det varit fråga om en verklig position i laget i den bemärkelsen att det fanns en möjlighet att spelaren skulle kunna få viss speltid och dessutom kunna avancera till första- eller andraalternativ inom positionen beroende på utvecklingen under säsongen och därigenom få ytterligare speltid.
Klubbens påstående om behovet av en tredje spelare på positionen stöds enligt AD av att klubben rekryterade en ny spelare, sedan han slutat.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner AD att handbollspelaren inte kan anses ha blivit uppsagd av klubben.
I stället måste han själv anses ha avslutat anställningen, för det fall en förlängning skulle anses ha skett, genom att avbryta sin kontakt med klubben på det sätt som skedde i och med utgången av säsongen 2006/2007.
AD avslår därmed handbollsspelarens yrkande på skadestånd på grund av avtalsbrott. Det är första gången ett mål av det här slaget prövas i Arbetsdomstolen.
Det finns rik AD-praxis avseende vanliga anställningar rörande arbetsskyldigheten inom såväl inom pågående oförändrat anställningsavtal som när ett avtal ensidigt förändrats av arbetsgivaren, samt när en ensidig arbetsgivarförändring av anställningsavtalet är att uppfatta som så ingripande att det rättsligt är att betrakta som uppsägning eller avsked.
– I fråga om mer speciella anställningar är läget ett annat, konstaterar Sven Lindvall, chefs- och arbetsrättsjurist på arbetsgivaralliansen, som organiserar arbetsgivare inom bland annat idrott.
– När det gäller elitidrottsmäns anställningar i sin speciella disciplin är frågan i princip obelyst innan denna AD-dom. Domen blir därför extra intressant, menar han.
I domen sägs bland annat att ”Omständigheterna i förevarande fall är speciella såtillvida att det är fråga om en anställning som handbollsspelare i ett elitlag. En direkt jämförelse med andra typer av förändringar av arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden låter sig därför svårligen göras.”.
– Arbetsdomstolen gör i domen den viktiga konklusionen att situationen såvitt avser förändringar av arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden för en elithandbollsspelare måste bedömas annorlunda än för andra på arbetsmarknaden mer vanliga anställningar, konstaterar Sven Lindvall.
Han menar att uttalandet knappast kan förstås på annat sätt än att Arbetsdomstolen accepterar att en idrottsförening ensidigt bestämmer om en anställd elitspelare ska ges speltid eller inte.
– Omvänt föreligger det alltså ingen rätt överhuvudtaget för spelaren att med stöd av arbetsrätten kräva att få utföra något alls av den centrala arbetsuppgiften, ”att få spela”. Arbetsdomstolens, om än bara indirekta, konstaterande är intressant men på intet sätt överraskande. Motsatt slutsats skulle ju bli absurd, alltså att en anställd elitspelare skulle vara garanterade att få spela ett visst antal matcher.
Sven Lindvall tillägger att det därmed inte sagt att inte en spelare i sitt enskilda spelaravtal rent hypotetiskt skulle kunna få inskrivet en absolut spelrättighetsklausul och därmed också arbetsrättsligt ha denna rätt och om den inte uppfylls få domstols uttalande att det är ett avtalsbrott som är att jämställa med uppsägning eller avsked.
De allra flesta rättsliga spelartvister inom svensk lagidrott avgörs av specialförbundens skiljenämnder. Den fråga som AD nu avgjort kan mycket väl ha varit rättsligt prövad tidigare inom något förbunds skiljenämnd. Skiljenämndernas utslag blir vare sig offentliga eller prejudicerande på samma sätt som domstolarnas avgöranden.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
