Bland paneldeltagarna återfanns Ingrid Helmius, juris doktor i offentlig rätt vid Uppsala Universitet, Tommy Hydfors, biträdande rikskriminalchef, Katarina Welin, chef för Internationella åklagarkammaren Stockholm, Tomas Nilsson, advokat och ordförande i Sveriges Advokatsamfund, samt moderatorn Fredrik Wersäll, president i Svea Hovrätt.
Paneldeltagarna var överens om behovet av vissa typer av okonventionella brottsutredningsmetoder – som telefonavlyssning, brottsprovokation och infiltration vid utredandet av grov brottslighet. Dock inte till vilket pris som helst.
– De okonventionella brottsutredningsmetoderna bör endast nyttjas under förutsättningen att man inte behöver göra avkall på rättsäkerhets- och integritetskraven, sade Katarina Welin.
Diskussionen kretsade till stor del kring hur de okonventionella utredningsmetoder som panelen var relativt ense över fyllde en viktig funktion skulle utformas, övervakas och regleras. Kronvittnen avfärdades enhälligt.
Oenigheten var desto större när det gällde infiltration. Ska civila infiltratörer tillåtas? När övergår en informatör till att bli en infiltratör? Var drar man gränsen för när infiltrationsverksamheten även för utbildade poliser har blivit alltför riskabel?
Ingrid Helmius poängterade att okonventionella utredningsmetoder inte är detsamma som oreglerade utredningsmetoder, samtidigt som det finns ett stort behov av att alla okonventionella utredningsmetoder författningsregleras i syfte att stävja missbruk.
Moderatorn Fredrik Wersäll sammanfattade debatten genom att konstatera att det tycktes råda en viss enighet kring behovet av vissa typer av okonventionella utredningsmetoder, samtidigt som de med nödvändighet måste åtföljas av en välfungerande lagreglering och översynsverksamhet. Därtill var panelen ense om behovet av omfattande tvärvetenskaplig forskning på området.
Marcus Norlin
red@dagensjuridik.se
