Den skyddsanordning som gör att säkerhetsgaller runt en kavlingsmaskin som tillverkar tårtlock av marsipan inte kan fällas upp under gång hade satts ur funktion och en kvinna fastnade med handen när hon gjorde rent maskinens valsar.
Trots att defekten varit känd under en månad hade den inte åtgärdats. Istället hade företagets produktionsansvarige anvisat ett sätt att rengöra valsarna trots att maskinen var igång, vilket enligt tingsrätten lett till uppenbara säkerhetsrisker.
Företagets vd menade att han delegerat hela arbetsmiljöansvaret på den produktionsansvarige, vilket dock denne inte velat vidkännas. Inga andra omständigheter tydde heller på att så var fallet, menade tingsrätten, som också konstaterade att arbetsmiljöfrågor varit lågt prioriterade på företaget.
Både vd:n och den produktionsansvarige dömdes till 100 dagsböter om 350 respektive 275 kronor för vållande till kroppsskada genom arbetsmiljöbrott, medan företaget ålades företagsbot om 400 000 kronor.
Kerstin Ahlberg är jurist, och specialiserad på arbetsmiljöfrågor.
– När jag jämför den situation som beskrivs i just den här domen med de situationer som brukar vara för handen så tycks allt ha gått på ovanligt lösa boliner här. Det här företaget verkar tagit betydligt lättare på arbetsmiljöfrågorna än vad som är vanligt. Det märks ju också på att båda de åtalade fälls och att straffet är relativt hårt i jämförelse med vad som brukar dömas ut i sådana här mål.
Sven-Ove Cedergren, arbetsmiljöingenjör, menar att stora företag har ett organiserat arbetsmiljöarbete där arbetsgivare och fack samverkar.
Mellanstora företag, med mellan 20 och 100 anställda, gör ofta punktinsatser, men orkar inte följa upp dem på ett systematiskt sätt.
– Man ordnar en utbildning i för att få igång ett bra arbetsmiljöarbete. Man skaffar en pärm som avser systematiskt arbetsmiljöarbete men den blir ofta en dammsamlare i bokhyllan, säger han.
De minsta företagen, där ägaren ofta har en operativ funktion, har inte de resurser som krävs för att arbeta systematiskt med arbetsmiljöfrågorna. De insatser som görs är ofta ett resultat av Arbetsmiljöverkets inspektioner, menar han.
– I större företag är fördelningen av arbetsmiljöuppgifter oftast är väl genomförd även om det varierar hur man lever upp till de uppgifter som fördelats. I de minsta företagen är det oftast klart vem som har ansvaret, men vad detta ansvar innebär är mindre känt.
Kerstin Ahlberg menar att reglerna nog är tillräckligt klara, däremot är det rätt vanligt att företaget internt inte tillräckligt klart har pekat ut vem som ska göra vad.
– Och när rättsväsendet sedan ska ställa någon till straffrättsligt ansvar för att en olycka har inträffat är det ännu svårare att avgöra vem det är, eftersom den straffrättsliga principen är att ingen ska dömas om det inte är fullkomligt klart att han eller hon är skyldig.
Sven-Ove Cedergren tror inte att företag medvetet sätter skyddsanordningar ur funktion för att exempelvis öka produktionen, utan att man uppfyller de säkerhetskrav som man vet om.
Enligt Sven-Ove Cedergren behövs det i dagsläget inte några nya regler, däremot måste tillämpningen av de regler som finns skärpas.
Kerstin Ahlberg tror inte att regler kan åstadkomma att arbetsplatsolyckor aldrig inträffar, Men kanske skulle det kunna bli något bättre med effektivare sanktioner än i dag, säger hon.
– Med det menar jag sanktioner som kan tas ut enklare och snabbare än nu, så att det blir uppenbart för alla arbetsgivare att det straffar sig att inte uppfylla sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen.
Sanktionssystemet har redan effektiviserats en del genom att tröskeln för att döma ut företagsbot har sänkts, konstaterar Kerstin Ahlberg.
– Både rättsväsendet och Arbetsmiljöverket har också blivit mycket mer på hugget med att utnyttja de sanktionsmöjligheter som finns mot försumliga arbetsgivare än de var för tio-15 år sedan.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
