FREDAGSKRÖNIKA – av William Eriksson, chefredaktör
Igår meddelade Umeå tingsrätt dom i ett mycket uppmärksammat mål som är intressant av flera skäl.
En del av bevisningen i målet utgjordes nämligen av ett anonymt vittnesmål. Mig veterligen är det första gången denna omdebatterade möjlighet används.
Möjligheten har funnits sedan den 1 januari förra året, men debatten om lagen har pågått längre än så. Redan 2021 utreddes frågan av en utredning ledd av justitierådet Stefan Johansson, som kom fram till att en möjlighet att vittna anonymt inte borde införas.
När Tidöpartierna tog makten tillsattes en ny utredning ledd av dåvarande riksmarskalken Fredrik Wersäll. Han fick i uppdrag att föreslå ett system med anonyma vittnen.
Utredningen mottogs varmt av regeringen – men fick skarp kritik av flera remissinstanser och Lagrådet.
Lagrådet skrev bland annat att man hade ”svårt att föreställa sig att ett anonymt vittnesmål kan användas annat än som – på sin höjd – stödbevisning för annan mera kontrollerbar bevisning” och att ”det är oundvikligt att en vittnesutsaga som lämnas anonymt förlorar mycket av det bevisvärde som den skulle ha haft om vittnet hade hörts med angivande av vem han eller hon är”.
Vidare varnade Lagrådet för att åberopande av anonyma vittnen under en rättegång sannolikt inte kommer att kunna bidra nämnvärt till utredningen.
Slutsatsen var att mervärdet av förslaget om anonyma vittnen framstod som mycket begränsat.
Lagrådets invändningar låg nära Stefan Johanssons. Men regeringen drev igenom lagen ändå.
Nu har den använts i praktiken för första gången.
Under huvudförhandlingen vittnade dels ett anonymt vittne enligt den nya lagen, dels en FBI-agent vars identitet också skyddades.
Redan tidigt i domen konstaterar Umeå tingsrätt att de ”betänksamheter som i debatten framförts mot denna typ av bevisning” inte gjort sig gällande, framför allt eftersom inget av vittnesmålen utgjort någon avgörande bevisning i någon del av målet.
Det anonyma vittnet har alltså fungerat som en del av en beviskedja. Men motiverar detta verkligen en ordning där den tilltalade ges försämrade möjligheter att försvara sig mot och ifrågasätta de lämnade uppgifterna?
Regeringen kan naturligtvis hävda att tingsrättens dom visar att systemet fungerar precis som avsett. Men då återstår frågan hur stor praktisk betydelse den här omdebatterade reformen egentligen kan få.
En åklagare kan ges tillstånd att åberopa vittnet anonymt – men denna anonymitet gör att domstolen måste vara försiktig med att fästa avgörande vikt vid de uppgifter det anonyma vittnet lämnar.
Det blir pyspunka.
