Ett bolag som överklagat dom från tingsrätten i tvist rörande avtalsförlängning beträffande köp av en databastjänst får bifall för sin talan. Hovrätten ändrar tingsrättens dom och befriar det köpande bolaget från betalningsplikt med grund i förlängning av det aktuella avtalet.
Det säljande bolaget hade marknadsfört avtalet för den aktuella databasen som ett ”provabonnemang” och i orderbekräftelse angivit att köpet ”gäller i 12 månader”. I övrigt hade man hänvisat till allmänna villkor på Internet. I dessa angavs att alla avtal utgör abonnemang på 12 månader om inte annat anges samt att avtal per automatik förnyas om inte kunden skriftligen sagt upp detta senast 30 dagar före utgången av avtalstiden.
Tingsrätten ansåg att avtalsvillkoren var klara och preciserade och att det köpande företaget genom att skriva under orderbekräftelsen skulle anses bundna av villkoren. Då man underlåtit att säga upp avtalet hade man därmed genom sin passivitet bundit sig för ytterligare en avtalsperiod.
Hovrätten ändrar nu underinstansens avgörande. Domstolen hänvisar inledningsvis till att villkor om automatisk avtalsförlängning endast i undantagsfall kan tolereras då det rör sig om konsumentköp. Rätten konstaterar att det dock inte är fråga om något sådant i detta fall och att det därför saknas generell anledning att underkänna sådana villkor. Även i kommersiella sammanhang måste dock ett krav vad gäller tydlighet och klarhet uppfyllas vad gäller avtalsvillkor, anför hovrätten. Ansvaret för eventuella otydligheter i avtal mellan köpare och säljare ska vidare ligga den part till last som upprättat avtalet och det var i detta fall säljaren.
Hovrätten konstaterar vidare att för att standardvillkor ska bli del av ett avtal krävs att villkoren inkorporerats i avtalet. Generellt sett innebär detta att de ska inkluderas i avtalet, men undantag görs i vissa fall där standardvillkor kan förväntas förekomma, exempelvis för försäkringsavtal. Domstolen hänvisar även till att det i doktrinen uttalats att det i fall där det aktuella standardavtalet är ovanligt i regel inte räcker med en hänvisning till villkoren, utan krävs att hela avtalet bifogas eller att köparen uttryckligen accepterat villkoren i fråga.
I det aktuella fallet finner domstolen att köparen inte typiskt sett kan förvänta sig förekomsten av standardvillkor. De allmänna villkor som säljaren ensidigt formulerat och hänvisat till kan därför inte anses ha inkorporerats i avtalet genom orderbekräftelsen. Först i samband med att faktura skickades ut kan köparen anses ha delgivits villkoren och då rörde det sig enligt domstolen om finstilt text som tryckts på baksidan av fakturan.
Domstolen konstaterar avslutningsvis att den aktuella klausulen ska anses stå i direkt strid med innehållet i orderbekräftelsen, som otvivelaktigt gäller endast 12 månaders abonnemang. Säljaren har heller inte givit sig till känna i god tid före den nya avtalsperiodens början och köparen har därför inte haft någon möjlighet att säga upp avtalet i tid.
Mot denna bakgrund finner hovrätten att det köpande bolaget inte kan anses bundet av avtalet med säljaren för längre tid än de avtalade 12 månaderna. Säljarens talan ska därför ogillas.
red@dagensjuridik.se
