En man har sedan två och ett halvt år ett förhållande med en 13-årig pojkes mamma. De har varsin lägenhet, men bor delvis tillsammans. En kväll uppstod bråk mellan å ena sidan pojken och dennes bror och deras mamma å andra sidan. Till slut drog mamman ur kontakten till den dator en av sönerna satt och spelade på, vilket gjorde honom väldig arg.
När mamman en andra gång drog ur kontakten, blev pojken helt oregerlig, skrek och kallade henne för fula ord, varpå han stängt in sig på rummet.
Eftersom pojken inte var kontaktbar, tog mannen tag i pojken och höll honom kvar i sängen några sekunder samtidigt som han talade om för honom att han skulle visa sin mamma respekt och inte fick bete sig som han gjorde. Därefter lämnade mannen rummet.
Hovrätten konstaterar att barn naturligtvis inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller någon annan kränkande behandling. En förälder måste likväl ha rätt att tillrättavisa sitt barn och också inom rimliga gränser kunna ta tag i barnet. Pojkens mamma har uppgett att hon uppfattade mannens handlande vara adekvat med tanke på det sinnestillstånd pojken befann sig i och att hon kände stöd för mannen i den situation han befann sig i.
Någon invändning mot att mannen ansåg sig ha skäl att tillrättavisa pojken kan i sig inte resas, menar hovrätten. Mannens handlande har varit mycket kortvarigt och i stort sett inneburit att han knuffat eller föst ner pojken på sängen och hållit fast honom några sekunder för att få honom att lyssna.
Mot bakgrund av vad som föregått ingripandet anser hovrätten att hans agerande varit försvarligt och att det legat inom ramen för vad som får anses straffritt.
