Två män som bägge var i stort behov av pengar på grund av skulder hade genom rykte hört att en äldre man skulle förvara en större summa pengar i sin lägenhet. De bestämde sig därför för att råna honom.
Männen trängde sig in i mannens lägenhet och tejpade ihop mannens händer och fötter. Mannens mun tejpades även över och ett örngott tejpades fast över hans huvud. Männen sökte igenom lägenheten och fann efter en stund 20 000 kronor i kontanter. Efter att ha skurit loss tejpen runt mannens ben och informerat honom om att det på hallgolvet fanns en kniv som han kunde använda för att ta sig loss lämnde de bägge männen lägenheten.
Mannen tog sig dock inte loss, utan avled sedermera på platsen. Enligt obduktionsutlåtande bedömdes den primära dödsorsaken ha varit kvävning förorsakad av tejpningen, huvan, kroppsställningen samt de bakbundna händerna. Såväl den äldre mannens dåliga hjärta som mental stress har antagits vara bidragande orsaker till dödsfallet. Det gick dock inte att med 100 procents säkerhet säga att dödsfallet berott på kvävning.
De tilltalade invände att de inte haft för avsikt att skada mannen. En av männen uppgav att han visserligen tagit de aktuella kontanterna och att han tillsammans med sin medbrottsling tejpat fast mannen så som påståtts, men att de då de lämnade lägenheten lossat på tejpen runt fötterna varpå mannen visat tydliga livstecken.
Den andra mannen anförde att han inte alls varit inblandad i tejpningen, utan att han först bara knuffat omkull och hållit fast mannen och att han sedan sökt igenom lägenheten efter pengarna, omedveten om att hans kumpan tejpade åldringen i ett annat rum. Några pengar fanns heller inte i lägenheten, menade han, och männen hade heller inte närmare planerat brottet i förväg.
En av männen erkände således ansvar för grov stöld och vållande till annans död, medan den andre endast erkände misshandel och försök till grov stöld.
Tingsrätten finner att en rad omständigheter talar för att den första mannens utsaga ska läggas till grund för bedömningen. Domstolen finner det inledningsvis mycket osannolikt att två män som kommit överens om att utföra ett grovt brott inte i förväg lägger upp en plan för hur de ska gå till väga. Att en man som söker igenom en tvårumslägenhet efter pengar skulle vara omedveten om att en äldre man tejpas i vardagsrummet förefaller även det osannolikt.
Domstolen konstaterar vidare att det ska anses tveksamt om en av männen på egen hand skulle ha klarat av att både hålla fast och tejpa den äldre mannen på samma gång.
Mot denna bakgrund anser tingsrätten det styrkt att de bägge männen båda deltagit i tejpningen och att de även haft full insikt om hur denna var utförd.
Beträffande det straffrättsliga ansvaret kring mannens död konstaterar tingsrätten att den eller de som ger sig på en gammal människa måste utgå från att diverse ålderskrämpor kan förekomma. Oaktat vilken betydelse mannens hjärtproblem haft vid dödsfallet råder det heller enligt domstolen ingen som helst tvekan om att det är de bägge männen som genom sitt handlande orsakat mannens död.
Tingsrätten konstaterar att de bägge männen genom tejpningen har använt livsfarligt våld mot den äldre mannen och att de genom sitt agerande visat synnerlig råhet genom att hänsynslöst utnyttja mannens skyddslösa ställning. Domstolen bedömer även de åtgärder som männen vidtagit då de lämnade lägenheten som helt otillräckliga för att rädda livet på honom.
Utifrån denna bakgrund kan det sägas att de bägge männen åtminstone genom grov oaktsamhet vållat mannens död.
Angående frågan om uppsåt finner tingsrättet att de bägge männens primära syfte med brottet varit att komma över pengar och att mannens död inte på något sätt eftersträvats. Något direkt uppsåt kan därför inte förekomma.
Likgiltighetsuppsåt skulle dock kunna aktualiseras enligt rätten. De åtgärder som männen vidtagit då de lossat på tejpen runt mannens ben samt lämnat en kniv på golvet för att han skulle kunna ta sig loss visade sig som sagt vara otillräckliga. De är dock tillräckligt för att det enligt domstolen inte kan anses ställt bortom rimligt tvivel att männen var likgiltiga inför risken att den äldre mannen skulle dö. De ska därför inte dömas för uppsåtligt dödande.
Tingsrätten finner istället att männen ska dömdas för grovt rån och vållande till annars död. Brotten ska anses ha utförts gemensamt och i samråd. Den ena mannen döms till sju års fängelse. Den andra döms, med bakgrund även av ett separat rånförsök, till fängelse i sju år och tre månader.
