Mannen, som är blind och enligt hustrun behöver hjälp med allt, var vid tiden för den första ansökan 96 år gammal. Kvinnan var 87 år gammal och hade problem med grav artros med smärtor, stelhet samt yrsel och balansbesvär.
Båda har nu hunnit bli ett år äldre.
Regeringsrätten konstaterar att mannen, vars hälsa försämrats ytterligare, borde ha beviljats plats redan vid den första ansökan, men att det därmed inte är sagt att han var berättigad till plats just på det särskilda boende ansökan avsåg.
Regeringsrätten instämmer i bedömningen att kvinnan då inte hade ett sådant behov av bistånd att hon behövde plats i en särskild boendeform för äldre för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Kvinnans behov av hjälp synes inte ha ökat nämndvärt under den tid som gått, även om det med hänsyn till hennes höga ålder kan befaras öka, menar Regeringsrätten.
Frågan är om den omständigheten att hennes sjuklige make har ansetts berättigad till sådan plats kan beaktas i detta sammanhang. Nej, menar både Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting.
Regeringsrätten konstaterar att det vid prövning av en ansökan om särskilt boende inte finns några hinder för att vid sidan av det fysiska omvårdnadsbehovet även beakta andra faktorer, såsom sociala och psykologiska.
En sådan faktor kan vara åldriga makars reaktion inför att behöva skiljas åt den sista tiden i livet, en förändring som starkt påverkar deras livssituation och som i förlängningen även kan leda till ett ökat hjälpbehov hos båda makarna.
Men ett krav på att makar alltid ska få plats tillsammans i en särskild boendeform även om bara den ena har ett mer omfattande hjälpbehov kan emellertid inte grundas på nu gällande bestämmelser, konstaterar Regeringsrätten.
Eftersom kvinnan inte kan anses vara i behov av annat än mindre omfattande biståndsinsatser har hon inte rätt till bistånd i form av plats på ett kvalificerat boende om kommunen kan erbjuda annan form av bistånd som hon skäligen bör godta.
Den omständigheten att hennes make har fått plats på ett sådant boende kan enligt Regeringsrättens mening inte tillmätas mer än marginell betydelse när hon själv bara har ett så begränsat behov av bistånd.
I ett fall där hjälpbehovet är större skulle emellertid en sådan faktor kunna få betydelse för valet av insats, menar Regeringsrätten.
Stadsdelsnämnden har vidare informerat makarna om ett äldreboende med såväl platser i vård- och omsorgsboende som seniorlägenheter och att det funnits lediga platser med ett vård- och omsorgsboende för maken och en intilliggande seniorlägenhet för hustrun men att makarna tackat nej till detta. Makarna har inte kommenterat detta.
Enligt Regeringsrättens mening tillgodoser det boende som stadsdelsnämnden erbjudit båda makarnas behov av bistånd samtidigt som deras önskan om att kunna fortsätta att vara tillsammans beaktas.
Då den av stadsdelsnämnden erbjudna insatsen ger dem en skälig levnadsnivå föreligger inte rätt för kvinnan till bistånd i form av plats på det särskilda boendet. Överklagandet ska därför avslås.
red@dagensjuridik.se
