En nu 62-årig man, som var anställd som överläkare vid en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, misstänktes sommaren 2006 för att ha haft ett sexuellt förhållande med en 25-årig patient. En så kallad Lex Maria-anmälan gjordes i december 2006. Mannen har även tidigare varit föremål för en anmälan med anledning av en sexuell relation med en patient. Läkaren nekade till att han överhuvudtaget varit hemma hos kvinnan och menade att hon led av vanföreställningar.
Kvinnan har berättat att läkaren, efter att ha behandlat henne i ungefär ett år, föreslagit hembesök och att han velat diskutera hennes kontakter med män under terapisamtalen. Han berättade att beröring kunde framkalla minnesbilder av sexuella övergrepp och föreslog att de skulle ha sex för att ”eventuella minnesbilder av sexuella övergrepp hos henne skulle framkallas”.
Mannen tog henne på brösten, och vid det sista tillfället de träffades utförde han oralsex på henne samtidigt som han höll fast hennes handled som hon tidigare brutit. Kvinnan har också berättat att han hotat henne när han förstått att hon skulle anmäla honom.
Tingsrätten fann att kvinnan var tillförlitlig och att läkaren psykiskt sökt manipulera kvinnan till att frivilligt ha sex med honom. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt, men att våldtäkten skulle bedömas som mindre grov.
Tingsrätten dömde läkaren för våldtäkt, sexuellt ofredande och övergrepp i rättssak till ett års fängelse och beaktade då att läkaren missbrukat kvinnans förtroende för honom som behandlande läkare. Han skulle även betala kvinnan 65 000 kronor i skadestånd.
Hovrätten finner att våldtäkten inte är att bedöma som mindre grov med hänsyn till det våld mannen använt och dömer honom därför för våldtäkt av normalgraden till två års fängelse samt till att betala kvinnan 102 000 kronor i skadestånd.
Nämndemännen är skiljaktiga och vill fastställa tingsrättens dom.
red@dagensjuridik.se
