En 47-årig kvinna och en 58-årig man har tillsammans en 15-årig son och en 16-årig dotter. Mamman bodde hela tiden i Österfärnebo tillsammans med barnen och pappan, som bodde i Stockholm, kom och hälsade på dem på helgerna fram till år 2003 då en infekterad konflikt mellan föräldrarna uppstod.
Dottern flyttade till sin pappa år 2005 och i augusti 2008 tillerkändes pappan ensam vårdnad för bägge barnen. Pappan ansökte om verkställighet, men tingsrätten beslutade i december 2008 att lämna hans ansökan utan bifall. Mamman har nu ansökte om ensam vårdnad för sonen.
I januari 2009 kom pappan och hämtade sonen mot dennes vilja. Sonen rymde efter ett par veckor och har sedan dess inte haft någon kontakt med sin pappa.
Tingsrätten uttalar att det inte finns mycket som talar för att en flytt till pappan skulle vara för sonens bästa. En sådan flytt skulle vidare innebära ett stort mått av tvång då sonen tydligt visat var han själv vill bo. Socialtjänstens vårdnadsutredning har inte heller visat att någon av föräldrarna skulle vara mer lämpad än den andre. Tingsrätten beaktar även att ingen av föräldrarna lyckats åstadkomma umgänge mellan det barn de har boende hos sig och den andra föräldern.
Tingsrätten finner att den långvariga konflikten mellan föräldrarna omöjliggör en gemsam vårdnad då de inte kan samarbeta. Tingsrätten finner nu att det är uppenbart att det är för sonens bästa att mamman får ensam vårdnad. I frågan om umgänge konstateras att ett sådant ska ske på sonens villkor.
red@dagensjuridik.se
