En kvinna åtalades för två fall av grovt bedrägeri och fyra fall av bedrägeri av normalgraden efter att ha ansökt om olika former av lån och krediter i sin mors och sin mors sambos namn. Kvinnan har även i samband med ett tidigare åtal åberopat att falskt intyg utställt avVuxenpsykiatrin.
Kvinnan förklarade att huvudorsaken till hennes brottslighet var att hon led av ett tvångsmässigt beteende att göra inköp. Då hon saknade ekonomiska förutsättningar för att tillfredställa sitt behov kände hon sig tvungen att begå brott. Kvinnan anförde att hon kände sig lycklig då hon handlade och att hon inte tänkte på konsekvenserna.
Beträffande det falska intyget uppgav kvinnan att hon ville ge sken av att ha sökt hjälp av psykiatrin och att det är möjligt att hon på så vis även velat förmå tingsrätten att välja en lindrigare påföljd.
Kvinnan erkände i tingsrätten brott och domstolen fann också att åtalet genomgående var styrkt. Domstolen konstaterade att hon tidigare gjort sig skyldig till likartad brottslighet och att gärningarna i det aktuella målet var många och hade ett sammantaget högt straffvärde.
Den särskilda urkundsförfalskningen som kvinnan gjort sig skyldig till då hon försökt vilseleda tingsrätten var enligt rätten av sådan art att påföljden borde bestämmas till fängelse. Då utlåtande från undersökningsläkare intygat att kvinnan inte lidit av någon allvarlig psykisk störning varken vid gärningarna eller vid undersökningen saknades hinder för sådan påföljd.
Med hänsyn till återfallet i brott, brottslighetens straffvärde och arten av urkundsförfalskningen bestämde tingsrätten kvinnans påföljd till ett år och sex månader i fängelse.
Kvinnan yrkade i överklagande till hovrätten att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med särskild föreskrift om vård och behandling. Hovrätten anser dock att skäl saknas att ändra tingsrättens dom och fastställer denna.
En assessor och en nämndeman är dock skiljaktiga och anser att skyddstillsyn i förening med ett fängelsestraff på högst tre månader hade varit en tillräckligt ingripande påföljd.
red@dagensjuridik.se
