Under tre säsonger hade Christina Hörnberg Lindgren etablerat sig i den alpina eliten. Träningslägret i Tignes, i franska alperna, skulle inleda tävlingssäsongen 1980-81. I stället innebar det slutet på hennes tävlingskarriär. I en backe slet hon av ena korsbandet.
Olyckan innebar att hon fick ändra sina planer.
– Alla förväntade sig att jag skulle fortsätta med skidåkningen på något sätt, kanske som lärare. Men jag ville göra något helt annorlunda. Därför började jag läsa juridik i Lund. En kompis var jurist, jag tyckte att det verkade intressant.
Tidigt fastnade hon för miljörätten, som vid den här tiden var ett ungt och relativt okänt rättsområde.
– Jag har en dragning åt biologi och naturvetenskap och har alltid haft en stark rättskänsla. Det är egenskaper som får utlopp i miljörätten. Frågorna är viktiga, dessutom lockades jag av den starka kopplingen till EU-rätten.
Under 1970-talet hade den svenska miljörätten sakta tagit form.
Civilrättsprofessorn Bertil Bengtsson gav ut den första svenska läroboken. Men miljöbalken låg ännu två decennier fram i tiden. Christina Hörnberg Lindgren upplevde att det fortfarande fanns en stor skepsis till ämnet.
– Det fanns en uppfattning om att miljörätten låg nära politiken, att miljörättsexperter hade en agenda.
Christina Hörnberg Lindgren fortsatte inom den akademiska världen innan hon 2008 började på Lindahl. Sedan i våras driver hon en egen byrå.
– ”Ska du byta sida?” sa de på universitetet. Men har man rätt kompassriktning så kan man som konsult bidra med väldigt mycket. Det blir lätt så att byråerna behandlar miljörätten ur ett due dilligence-perspektiv, man ser till att alla tillstånd finns på plats.
– Jag tror att byråerna måste börja se vikten av miljörätten i dess hela fält, och därför kan ta större ansvar för projekt som stora tunnelbyggen, vägarbeten, biogasanläggningar och vindkraftsetableringar.
Sedan 1970-talet har miljörätten genomgått en dramatisk utveckling. Miljöbalken, som trädde i kraft 1 januari 1999, innebar kraftigare sanktioner och att lagstiftningen fått ny tyngd. Inrättandet av miljödomstolar fortsatte den utvecklingen.
– Reglerna är mer omfattande och kraven har höjts. Men genomslaget har varit stort. Företagen har blivit medvetna om att de inte kan kohandla med de miljökrav som ställs. Det går inte längre att spela katt och råtta med myndigheterna.
Hur menar du?
– Det har varit ett sånt fokus på företagens situation att myndigheterna har förvarnat i god tid när de ska kontrollera verksamheten. Då är det ju inte så konstigt om det är städat och fint på företaget. Det är svårt att utöva kontroll och tillsyn på det sättet. Nu är rutinerna bättre.
Samtidigt som lagstiftningen skärpts har statusen ökat.
– Den ökar i samma takt som efterfrågan. På samma sätt börjar de stora byråerna inse att miljörätt är ett stort och komplett ämne.
Peter Johansson
peter.johansson@dagensjuridik.se
En längre version publiceras i Legally yours 3/2010
