Länsstyrelsen har ansökt om att en kommun ska åläggas att betala särskild avgift för underlåtenhet att inom skälig tid verkställa ett beslut om bistånd i form av bostad med särskilt stöd för funktionshindrade. Mannen, som lider av en psykisk funktionsnedsättning, beviljades biståndet i december 2001.
Beslutet verkställdes i maj 2002, men avbröts i september 2006 då mannen flyttades till ett hem för vård eller boende, HBV. Detta eftersom kommunen bedömde att mannens behov hade förändrats på ett sådant sätt att de inte längre kunde tillgodoses på det särskilda boendet.
Länsrätten fann att mannens behov hela tiden hade tillgodosetts på ett sätt som ansetts bäst för honom varför något dröjsmål inte förelegat.
Med delvis bifall till överklagandet upphäver nu kammarrätten länsrättens dom och ålägger kommunen att betala särskild avgift om 100 000 kronor.
Kammarrätten finner att kommunen ska ges rådrum dels att invänta utfallet av vården så att en adekvat planering av mannens boende i samråd med honom själv kunde ske, dels att finna en lämplig bostad till honom. Domstolen finner att mannens behov var utredda i mars 2007.
Med hänsyn till insatsens karaktär och mannens speciella behov får dröjsmålet anses som oskäligt sex månader efter denna tidpunkt, det vill säga från och med oktober 2007.
Eftersom mannen tackat nej till en erbjuden plats i permanent boende i oktober 2009 sträcker sig perioden mellan oktober 2007 och september 2009. Det föreligger således grund att ålägga kommunen att betala den särskilda avgiften.
Kammarrätten finner att dröjsmålet visserligen har varit långvarigt. Men mot bakgrund av mannens egen inställning och att han har tillförsäkrats goda levnadsvillkor på det tillfälliga boendet, samt att de krav som ställts på hans boende varit relativt omfattande, kan den särskilda avgiften bestämmas till 100 000 kronor.
Synnerliga skäl att efterge avgiften föreligger inte.
red@dagensjuridik.se
