En man som kört på en bortglömd trästock från en riven bro begärde 3 200 kronor i ersättning för reparation av sin båt och 5 000 kronor för förstörd semester. Vägverket sa nej med hänvisning till att fordran preskriberats. Under våren påföljande år framförde mannen samma anspråk till Justitiekanslern, JK, som konstaterar att JK inte är förhindrad att pröva anspråket trots att detta redan handlagts av en annan myndighet.
JK konstaterar att stocken enligt besiktningsprotokollet från rivningen av bron skulle ha sågats av senast under sommaren 1981, och att åtgärden aldrig utfördes. Denna underlåtenhet är därmed av den arten att staten av vårdslöshet vållat mannen skadan och därmed i princip är skadeståndsskyldig mot honom.
Ersättningsanspråket grundar sig dock på en händelse som inträffat mer än tio år efter det att sticken lämnades kvar. JK har tidigare funnit att rätten till ersättning inte kan anses ha gått förlorad om åtgärden för att förhindra skadefallet fortlöpande synes ha varit möjligt att vidta trots att mer än tio år gått sedan den åtgärd som orsakade skadan vidtogs. JK gör samma bedömning i detta fall. Åtgärden att ta bort stocken har fortlöpande varit möjlig att vidta sedan bron revs 1979. Därmed har mannens fordran inte preskriberats.
JK finner att mannen genom de fakturor som lämnats in haft kostnader om 3 118 kronor för att få båten reparerad, och att han därför ska ersättas med detta belopp.
Däremot kan ersättning för ”förlust av fritid” inte utgå. Detta eftersom han inte har kunnat styrka att han lagt ned den av honom angivna tiden för att få motorn i bruk igen. Eftersom intrånget på hans fritid inte kan bedömas ha varit av mer betydande omfattning avslås anspråket i denna del. Inte heller kan mannen utfå skadestånd för att han inte kunnat använda båten under resterande semester, eftersom detta räknas som en följdskada som inte är ersättningsgill.
JK finner att det är Trafikverket som ska ersätta mannen för skadan.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
