DEBATT – av Anna Dorrian, förbundsjurist Hyresgästföreningen & Johan Candler, jurist Hyresgästföreningens medlemsservice
Den 1 juli trädde en ny privatuthyrningslag i kraft. Regeringen vill göra det enklare för privatpersoner att hyra ut sina bostäder och på så sätt få fram fler bostäder. Men för den som hyr innebär lagen också något annat: ökad otrygghet, svagare rättigheter och i vissa fall högre kostnader.
Problemet är att det förenklade regelverket kommer med ett pris. Det priset betalas av de hyresgäster som redan står längst ifrån den ordinarie bostadsmarknaden.
Regeringen menar att den nya lagen ska hjälpa människor som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Men lagen löser inte bostadsbristen. Den gör i stället andrahandsuthyrning och hobbyvärdar vanligare. Samtidigt får den som hyr sämre rättigheter än den som har ett vanligt hyreskontrakt. Det är särskilt problematiskt eftersom privatuthyrning ofta är sista utvägen för unga och andra som inte lyckas få ett förstahandskontrakt.
Risken är ett A- och B-lag på bostadsmarknaden. Den som har ett vanligt förstahandskontrakt har ett starkt besittningsskydd. Den som hyr enligt privatuthyrningslagen saknar motsvarande trygghet, oavsett hur länge personen har bott i bostaden. Det är svårt att se hur detta stärker de svagaste på bostadsmarknaden.
Ett konkret exempel på det försvagade skyddet är uppsägningstiden. I den tidigare lagen om uthyrning av egen bostad hade hyresgästen en tydligt förmånlig regel, en möjlighet att säga upp avtalet med en månads uppsägningstid. Den regeln har nu tagits bort. I den nya privatuthyrningslagen gäller i stället tre månaders uppsägningstid även för hyresgästen. Det innebär att den hyresgäst som redan saknar besittningsskydd dessutom binds upp längre tid vid ett boende som kan vara både dyrt och osäkert.
Även frågan om deposition visar en tydlig brist i den nya lagen. Den som hyr av en privatperson behöver ofta betala flera månadshyror i deposition redan före inflyttning. För många hyresgäster kan det handla om tiotusentals kronor. Trots att utredningen föreslog skyddsregler för hyresgästers deposition valde regeringen att inte gå vidare med dessa förslag.
Om hyresvärden vägrar att betala tillbaka depositionen hamnar hyresgästen i praktiken i ett val mellan att acceptera förlusten eller själv driva saken vidare. För många är det senare inte ett realistiskt alternativ. Resultatet blir att hyresgäster avstår från att kräva tillbaka pengar som de har rätt till.
En oreglerad deposition kan också påverka förhållandet mellan hyresgäst och hyresvärd. Den hyresgäst som redan har betalat tusentals kronor i deposition kan dra sig för att ifrågasätta brister i boendet av rädsla för att depositionen inte ska betalas tillbaka. Det är särskilt allvarligt i en boendeform där relationen mellan parterna ofta är mer personlig och mindre formaliserad än vid hyra av professionell hyresvärd.
Sverige brukar lyftas fram som ett land med stark skyddslagstiftning för hyresgäster. Men utvecklingen går nu i motsatt riktning. Steg för steg nedmonteras skyddet genom att bygga upp parallella ordningar vid sidan av hyreslagen, med hänvisning till att det skapar fler bostäder. Bostadsbristen får inte bli ett argument för att människor ska behöva acceptera sämre trygghet bara för att de inte lyckats få ett förstahandskontrakt.
Hyresgästföreningen ser därför att den nya privatuthyrningslagen måste utvärderas och analyseras ordentligt. Det gäller inte bara hur många bostäder som faktiskt tillgängliggörs, utan också hyresnivåer, vilka grupper som får tillgång till dessa bostäder och vilket rättsligt skydd de har med den nya lagstiftningen.
Regeringen behöver också återkomma med ett ordentligt rättsligt skydd för hyresgästers depositioner. Men framför allt krävs mer än justeringar av privatuthyrningen. Sverige behöver en bostadspolitik som angriper grundproblemen och ser till att det byggs fler bostäder som människor faktiskt har råd att bo i.
