Hovrätten beslutar att i stort sett fastställa tingsrättens dom i ett mål där en pappa stått åtalad för grovt bedrägeri och bidragsbrott och han två barn, en dotter och en son, för medhjälp till brotten.
Pappan uppgav under drygt sex års tid till försäkringskassan att han var handikappad och att han därmed behövde hjälp med att äta, dricka, klä på sig, förflytta sig och hålla efter hygienen. Vidare uppgav han att barnen hjälpte honom med detta och att de var anställda som personliga assistenter. På grund av detta fick pappan drygt 5,4 miljoner kronor utbetalade till sig.
Tingsrätten slog fast att barnen förvisso hjälpt pappan med diverse sysslor men att det av utredningen inte framgick om pappan egentligen kunnat sköt sysslorna själv. Tingsrätten fann att barnen inte kunde anses ha varit anställda hos pappan och att han därmed gjort sig skyldig till brott.
Vad gällde barnens roll bedömde tingsrätten att de varit i pappans våld och att han haft ett dominerande inflytande över barnen. Något medgärningsmannaskap var det därmed inte fråga om. Men då barnen undertecknat tidsrapporterna som pappan upprättat och då de fått pengar av pappan skulle de trots detta anses ha hjälpt pappan att begå brotten.
Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten vad gäller skuld, skadestånd och kvarstad. Hovrätten beslutar dock att sänka den äldre mannens fängelsestraff från fyra till tre år. De andra två får villkorlig dom. Alla tre förpliktigas att solidariskt utge en miljon kronor i skadestånd till försäkringskassan.
