DEBATT – av Mikael Kindbom, chefredaktör Blendow Lexnova
Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, fattades förra året 120 000 lagföringsbeslut (domslut, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser). En del av dem kan gälla personer som dömts flera gånger men det stora flertalet utgörs av unika personer. Slår vi ihop siffrorna för de senaste decennierna handlar det om miljontals lagföringsbeslut.
Fram till millennieskiftet sågs det som självklart att människor som begått brott skulle kunna komma tillbaka till samhället efter avtjänat straff. Men när tekniken och lagstiftningen (främst införandet av utgivningsbevis) möjliggjorde publiceringar av personuppgifter i domar och beslut uppstod närmast en industri med bakgrundskontroller. I dag är det många företag som hämtar in materialet från domstolarna och sedan säljer det vidare till näringslivet, medier, organisationer och föreningar, myndigheter och privatpersoner.
Jag har vänner som beskrivit hur de på grund av gamla försyndelser hindrats från att få jobb och bostad.
Inget annat EU-land tillåter en liknande masshantering av känsliga personuppgifter. Jag medverkade personligen som referent i ämnet En offentlig process – offentliggörande av domar vid Nordiska Juristmötet i Köpenhamn för två år sedan och mötte stor förvåning bland nordiska jurister över förhållandena i Sverige.
Staten är extremt kluven i synen på hanteringen av personuppgifter i samband med brott. Å ena sidan är belastningsregistret bara tillgängligt för ett fåtal myndigheter såsom exempelvis polis och domstolar och uppgifterna gallras efter ett visst antal år. Å andra sidan har de kommersiella aktörerna inga begränsningar i handeln med personuppgifter i brottmål som kan säljas styckvis till privatpersoner inför exempelvis en dejt eller ett bråk med grannen som man vill veta mer om.
En av de största aktörerna på marknaden uppger att de har 100 miljoner dokument om svenskar och där ingår inte bara brott utan också uppgifter om enskildas hälsa, missbruk och familjesituation med mera.
2018 infördes GDPR i Sverige och uthängda svenskar fick ett hopp om comeback i samhället. Men sedan dess har riksdagen stoppat flera förslag om begränsningar och handeln med brottmålsdomar har fortsatt oförhindrat. I februari förra året beslutade Högsta domstolen att personuppgifter i brottmålsdomar skulle maskas. Detta har aktörerna kringgått genom att skapa nyhetsmässiga AI-versioner av domarna.
Den 9 juli i år kom så EU-domstolens dom i Lexbase-målet som definitivt kan sätta stopp för spridningen av dessa känsliga personuppgifter. I ett förhandsavgörande som Attunda tingsrätt begärt slås fast att aktörer som Lexbase inte kan åberopa det journalistiska undantaget och att enskilda som hängts ut har rätt till skadestånd. Effekterna för alla aktörer som erbjuder den här typen av bakgrundskontroller torde bli enorm.
Jag företräder själv den juridiska nyhetstjänsten Blendow Lexnova. Vi har sedan starten för 20 år sedan konsekvent avstått från att masspublicera brottmålsdomar. Vi vänder oss till yrkesverksamma som arbetar med juridik och behöver vägledning och vi väljer bara ut juridiskt relevanta avgöranden. För oss (och troligen också kunderna) är personuppgifterna helt ointressanta. Kartläggning av enskilda är således i princip omöjligt med vår tjänst.
AI möjliggör först nu anonymisering i stor skala. Därför vill vi nu utmana branschen genom att införa total anonymisering. Vi har satt i gång en bearbetning som inom några veckor raderar alla känsliga personuppgifter i brottmål från Blendow Lexnovas arkiv.
Vi ser fram emot en självsanering i bakgrundskontollernas förlovade hemland.
(Blendow Lexnova ingår i samma koncern som Dagens Juridik)
