Mannens bolag grundades av mannens mor och far och mannen var gift med en estnisk kvinna, en av de personer som stod tilltalad för att ligga bakom hans död.
Affärsmannen och frun träffades genom att frun var prostituerad i Stockholm och affärsmannen var hennes kund, något han också lagfördes för. Paret fick en son tillsammans och frun bodde under hela äktenskapet i Tallin. Paret signerade ett äktenskapsförord som bestämde att all egendom var respektive makes enskilda egendom. Paret skrev dock inte under något testamente. Frun hade en yngre syster och systern hade sällskap med fruns före detta pojkvän. Systern blev vid ett tillfälle gravid, men gjorde en abort.
Systerns man erkände att han skjutit affärsmannen och orsakat hans död. Under resan mellan Tallin och Sverige fick han hjälp av en före detta flickvän till honom. Efter mordet återvände de tillbaka till Tallin där de tillsammans med systern och frun senare greps, häktades och överlämnades till Sverige med hjälp av en europeisk arresteringsorder.
Tingsrätten konstaterar att mannen erkänt mord och att hans erkännande vinner stöd av utredningen. Mannen har dock berättat att motivet till mordet varit att affärsmannen förmått systern att göra abort och att mannen lurat de medåtalade kvinnorna till att medverka till något som de trodde var stöld och inte mord. Tingsrätten finner dock att denna uppgift inte är trovärdig, bland annat då mannen lämnat varierande uppgifter kring när han fick kännedom om aborten.
Uppgifterna om att mannen lurat kvinnorna att tro att det rörde sig om en stöld är enligt tingsrätten så osannolika och motsägelsefulla att de kan lämnas utan avseende åtminstone vad gäller frun och mannen.
Tingsrätten uttalar därefter att affärsmannen framfört klagomål om att hans fru gjorde av med för mycket pengar och att frun därmed haft ett motiv att mörda honom. Tingsrätten uttalar vidare att frun medverkat till mannens handlande och hela tiden varit medveten om att mannen varit på väg till affärsmannens hem för att döda honom.
Sammanfattningsvis finner tingsrätten att de tre tillsammans och i samförstånd beslutat och planerat att döda affärsmannen i syfte att komma åt arvet efter honom.
Vad gäller kvinnan som följt med mannen på resan, finner tingsrätten att det är utrett att hon efter mordet förstått vad mannen gjort. Hon har även biträtt honom innan mordet, men tingsrätten finner att det inte är styrkt att hon då vetat vad mannen ämnade göra. Därmed har hon gjort sig skyldig till grovt skyddande av brottsling.
Mannen döms till livstids fängelse och utvisning för mord, frun och systern döms till 10 års fängelse och utvisning för medhjälp till mord och kvinnan döms för grovt skyddande av brottsling till ett års fängelse. Däremot ogillas åklagarens utvisningsyrkande gentemot den sistnämnda, då tingsrätten anser att hon befunnit sig i en utsatt situation i ett främmande land med en man som hon litade på, men som använt henne som redskap i en mordplan.
Frida Bogenkrans
frida.bogenkrans@dagensjuridik.se
