En man yrkade i tingsrätten ersättning av sin före detta fru med 20 900 kronor jämte ränta. I samband med äktenskapsskillnad hade mannen tagit ett banklån och överlämnat 310 000 kronor till frun, som i sin tur skrev under en handling där hon intygade att hon ”fått full ersättning för deras gemensamma liv”. Tio dagar senare tillfogades frun skador av mannen, då han slängt en flaska på henne. Dagen efter händelsen förde han över knappt 30 000 kronor i aktier till henne. Han dömdes dock senare för misshandel och fick betala 35 000 kronor i skadestånd till sin före detta fru. Kronofogden kom sedermera att mäta ut skadeståndet hos mannen.
Mannen anförde i tingsrätten att han betalat ut det utdömda skadeståndet i misshandelsmålet och att han dessförinnan betalat minst 20 900 kronor till sin före detta fru genom överföring av aktier. Aktieöverföringen avsåg inte bodelningslikvid utan var ersättning för skadan och hon skulle inte ha dubbelt betalt.
Tingsrätten fann också att aktierna överförts som ett skadestånd samt att full betalning av det i domstol utdömda skadeståndet erlagts genom utmätningen. I detta läge saknade mannens före detta fru rätt till det ostridiga nettovärdet av de överförda aktierna, och käromålet bifölls fullt ut.
Då kvinnan förlorat målet ålade tingsrätten även henne att ersätta mannen för hans rättegångskostnader. Domstolen konstaterade visserligen att mannens yrkade belopp vid ett första påseende framstod som mycket högt, men fann emellertid att kostnaden för arvode var tämligen låg och att det främst var nödvändiga resor och tidsspillan påkallade av tillvaratagandet av mannens rätt som dragit upp kostnaden. Tingsrätten ålade därför kvinnan att ersätta sin före detta man med rättegångskostnader om sammanlagt 73 000 kronor, varav drygt 13 000 kronor avsåg ombudsarvode.
Kvinnan överklagade tingsrättens avgörande och yrkade i hovrätten att mannens skäliga rättegångskostnader i tingsrätten skulle sättas ned till drygt 14 000 kronor, fördelat på 13 800 kronor avsåg ombudsarvode och 450 kronor avsåg ansökningsavgift. Kvinnan ansåg inte att den ersättning som underinstansen tillerkänt mannen var skäligen påkallade för tillvaratagandet av hans rätt.
Hovrätten konstaterar att ombudets vid tingsrätten ingivna kostnadsräkning, som bland annat innefattar drygt 35 000 kronors ersättning för tidsspillan i samband med bilresor från Ljungby till Mora samt 7 000 kronors milersättning, ger en tydlig bild av de kostnader för vilka mannen yrkat ersättning. Domstolen konstaterar att kostnaderna för resor och tidsspillan har varit en följd av att mannen anlitat ett ombud från en ort i närheten av hans hemort och att denne företrätt mannen vid de förhandlingar som tingsrätten satt ut i målet.
Domstolen finner ingen anledning att ifrågasätta att kostnaderna föranletts av verkliga utlägg i samband med uppdraget och rätten delar vidare tingsrättens uppfattning att kostnaderna varit nödvändiga och skäligen påkallade för tillvaratagande av mannens rätt. Tingsrättens domslut i fråga om rättegångskostnader ska därför stå fast och kvinnan överklagande avslås. Kvinnan åläggs även att ersätta sin före detta make med ytterligare drygt 7 000 kronor jämte ränta för ombudsarvode i hovrätten.
Isak Bellman
isak.bellman@dagensjuridik.se
