FREDAGSKRÖNIKA – av William Eriksson, chefredaktör
Thomas Roléns förslag att inrätta en ny slags domarroll är ett intressant inspel i debatten om domarförsörjningen.
I korthet går hans förslag ut på att meriterade jurister ska få börja som domare med begränsad behörighet och sedan arbeta sig till den erfarenhet som krävs för att döma i ”svårare” mål.
Enligt Rolén finns gott om jurister där ute som gärna skulle vilja ta anställning som domare, men som inte söker de lediga tjänsterna eftersom de vet med sig att de inte skulle få jobben.
Hans uppfattning är också att domarlönerna – en ordinarie rådman tjänar cirka 80 000 kronor i månaden – skulle locka advokater och andra jurister till yrket.
Jag säger inte att han har fel, men jag är inte lika övertygad om att det sitter horder med jurister ute i landet och drömmer om att byta yrkesbana.
Dessutom bygger denna idé på att den som söker sig till domaryrket ska ha tillskansat sig tillräcklig erfarenhet i någon annan del av rättskedjan, alternativt som jurist i den privata eller offentliga sektorn.
Då måste man ställa sig frågan varför en advokat med 10-15 års erfarenhet i yrket skulle vilja sadla om och börja döma i enklare brottmål?
En trygg anställning, en rimlig lön och ett gott syfte är goda argument – men räcker det? Jag är inte helt övertygad.
Thomas Roléns förslag har fått bra gensvar och flera jurister höjer nu rösten för att detta ska snabbutredas av regeringen.
Innan så sker tycker jag att det vore på sin plats med någon slags undersökning: Hur många jurister är det egentligen som sitter på sin kammare och drömmer om att bli domare?
Hur många är det som skulle söka den här begränsade domartjänsten om den blev verklighet?
Och vilka krav skulle de ställa på framtida karriär- och utvecklingsmöjligheter?
