Mannen var huvudaktieägare i ett bolag och sålde under 1999 sina aktier för drygt 40 miljoner kronor. Utöver detta belopp skulle emellertid tilläggsköpeskillingar beroende av resultatutvecklingen i bolaget erläggas under fem års tid.
För år 2000 erhöll mannen 11,5 miljoner i tilläggsköpeskilling och senare samma år avyttrade han rätten till de kommande fyra årens tilläggsköpeskillingar. Rätten avyttrades för 35 miljoner kronor och köptes av ett bolag i Hong Kong, som dock ägdes av mannen själv.
Skatteverket ansåg att rätten till framtida tilläggsköpeskillingar överlåtits till underpris och fann därför att mannens inkomst av kapital skulle höjas. Denna höjning bestämdes till drygt 14,1 miljoner kronor.
Mannen överklagade beslutet och yrkade att han skulle taxeras i enlighet med inlämnad deklaration. Han anförde vidare att vederlaget som erhållits för rätten till eventuella ytterligare tilläggsköpeskillingar motsvarade marknadsvärdet vid avyttringstillfället. Under alla förhållanden ansåg mannen att Skatteverket utifrån lämnade uppgifter haft en utredningsskyldighet som medfört att oriktig uppgift inte skulle anses ha lämnats. Grund för såväl eftertaxering som påförande av skattetillägg saknades således.
Länsrätten instämde emellertid med Skatteverkets uppfattning och konstaterade att utbetalningar avseende mannens andel under 2001-2004 uppgått till drygt 49,1 miljoner kronor, det vill säga drygt 14,1 miljoner mer än de 35 miljoner som mannen tagit upp till beskattning då han avyttrade rätten till tilläggsköpeskillingar.
Domstolen fann mot denna bakgrund det visat att mannen avyttrat den sagda rätten till underpris och att han underlåtit att lämna tillräckligt underlag för att Skatteverket skulle kunna fatta ett riktigt beslut i frågan. Oriktig uppgift hade således lämnats och verket hade därför haft fog för sitt beslut om eftertaxering samt påförande av skattetillägg.
Mannen överklagade till kammarrätten och yrkade att domstolen skulle undanröja såväl Skatteverkets beslut som förvaltningsrättens dom och taxera honom i enlighet med lämnad deklaration.
Kammarätten konstaterar dock att den värdering som gjorts av tilläggsköpeskillingarna i årsredovisningar för såväl mannens tidigare bolag som det bolag som köpte detsamma klart överstiger den uppskattning som mannen själv gjort och att han själv inte presenterat något närmare underlag för sin beräkning av värdet. Mot denna bakgrund finner domstolen att Skatteverket måste anses ha gjort mycket sannolikt att marknadsvärdet varit i vart fall det belopp om drygt 49,1 miljoner som verket utgått ifrån.
Domstolen konstaterar vidare att det begreppet oriktig uppgift avser en felaktig sakuppgift, men däremot inte en oriktig värdering grundad på den skattskyldiges subjektiva uppfatning. I det aktuella fallet är dock skillnaden mellan mannens värdering och marknadsvärdet så pass stor att det ändå ska anses vara fråga om en felaktig sakuppgift och inte en oriktig värdering. Skatteverket har heller enligt rätten inte haft någon möjlighet att utifrån de uppgifter som lämnats av mannen korrekt bedöma värdet av den överlåtna tillgången.
Mannen har därför lämnat oriktig uppgift och grund för såväl eftertaxering som påförande av skattetillägg har förelegat. Skäl att befria mannen helt eller delvis från tillägget har inte framkommit. Överklagandet avslås därför.
red@dagensjuridik.se
