Skatteverket beslutade hösten 2008 att genom skönstaxering höja en mans inkomst av näringsverksamhet med 172 000 kronor samt att påföra honom 40-procentigt skattetillägg.
Mannen överklagade beslutet och anförde att han inte haft de aktuella inkomsterna utan att han varit arbetslös och varit tvungen att sälja saker och låna pengar för sin försörjning. Han hade skickat all information om sin försörjning till Skatteverket.
Länsrätten konstaterade att det enligt Skatteverkets beräkningar förelegat ett kontantunderskott i mannens ekonomi och att han mot denna bakgrund sannolikt haft oredovisade inkomster för att klara sina utgifter. Domstolen ansåg, mot bakgrund av de höga beviskrav som ställs i skattesammanhang beträffande lån mellan privatpersoner, inte att mannen förmått styrka att han lånat medel för att klara sin försörjning.
Han skulle därför antas ha haft oredovisade inkomster under det aktuella beskattningsåret och Skatteverket hade därför haft fog för sitt beslut att avvika från mannens självdeklaration och skönsmässigt uppskatta hans inkomster samt påföra honom skattetillägg. Domstolen hade ingenting att invända mot verkets beräkning och ansåg heller inte att något skäl att medge hel eller delvis befrielse från skattetillägget förelåg.
Mannen överklagade till kammarrätten och yrkade att domstolen skulle upphäva Skatteverkets beslut. Mannen anförde att han inte skrivit några skuldsedlar eller reverser i samband med lånen, då det handlat om ”kompislån”. I kammarrätten bifogade han emellertid intyg från fyra av långivarna. Mot denna bakgrund ansåg han att bevisbördan skulle gå över till Skatteverket.
Kammarrätten konstaterar att de åberopade intygen utfärdats lång tid efter att lånen uppges ha lämnats och att de därför inte ensamma kan anses utgöra tillräcklig bevisning om att mannen verkligen erhållit de påstådda lånen. Någon ytterligare bevisning som till exempel lånehandlingar, kontoutdrag, kvitton eller liknande handlingar som visar att överföring av pengar skett till mannen under beskattningsåret har inte presenterats.
Mot denna bakgrund instämmer kammarrätten i länsrättens tidigare bedömning att mannen måste ha haft ytterligare inkomster under beskattningsåret, utöver vad han deklarerat. Förutsättningar för skönstaxering och påförande av skattetillägg föreligger därför. Inkomsterna kan inte anses för högt beräknade och något skäl för befrielse från skattetillägget har inte framkommit. Mannens överklagande avslås därför.
