En kvinna lämnade sin uppsats till sin handledare vid Linköpings universitet i januari 2010, men handledaren läste inte uppsatsen förrän efter cirka fyra månader.
Kvinnan menar att detta medförde att hennes examen fördröjdes med minst en termin. Därför begär hon nu ersättning av Justitiekanslern, JK, med motsvarande en termins utebliven lärarlön samt ersättning för psykiskt lidande.
Kvinnan har, utöver skrivelsen till JK, även gjort en anmälan gällande tillsyn till Högskoleverket.
Staten ska ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. När, som i detta fall, lagen inte anger en viss frist för ett ärendes avgörande, krävs i allmänhet en betydande försening för att ett dröjsmål över huvud taget ska anses föreligga.
Vid bedömning av om ett konstaterat dröjsmål innebär fel eller försummelse föreligger är det väsentligt vad allmänheten rimligen kan fordra. Beror förseningen på en oförsvarligt långsam arbetstakt, en påtagligt bristfällig organisation eller en klar felbedömning av vilka ärenden som bör ges förtur bör staten svara för uppkommen skada.
Ofta krävs att det har förekommit perioder när hanteringen, utan att sökanden kan lastas för det, har präglats av inaktivitet. Varje period av inaktivitet är dock inte att bedöma som ett oskäligt dröjsmål, jämför NJA 2005 s. 462.
Av kvinnans egna uppgifter framgår att hennes ärende fortfarande pågår. Frågan om handläggningstiden i detta fall kan medföra skadeståndsansvar för staten får därför anses för tidigt väckt. JK avböjer därför att nu reglera anspråket.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
