Kvinnan sjukskrevs i mars 2003. Hon ansökte om livränta från och med den 14 mars 2003 för den inkomstförlust hon fått till följd av besvär i höfter, nacke, axlar samt rygg.
Försäkringskassan bedömde inte att det inte förelåg sannolika skäl för att hennes arbetsförhållanden innefattat skadlig inverkan i förhållande till hennes besvär, vilka diagnostiserats som blodig ledinflammation i höften, cervikobrakialt syndrom samt kronisk ryggvärk, lumbago.
En oenig länsrätt biföll kvinnans överklagande, men endast på så sätt att hennes nack-, axel- och ryggbesvär utgjorde arbetsskada.
Länsrätten fann att kvinnan inte var berättigad till livränta för sina höftbesvär, eftersom övervägande skäl talade mot att dessa orsakats av den skadliga inverkan i hennes arbete.
Vad gäller kvinnans rygg-, nack- och axelbesvär fann länsrätten att det inte fanns några konkurrerande skadeorsaker som kunna ge upphov till dessa. Mot denna bakgrund fann länsrätten att övervägande skäl talade för att dessa besvär har uppkommit till följd av skadlig inverkan i arbetet och skulle därför godkännas som arbetsskada. Ordföranden var skiljaktig..
Kammarrätten ändrar länsrättens dom och förklarar att kvinnans nack-, axel- och ryggbesvär inte utgör arbetsskada.
Kammarrätten konstaterar att kvinnans arbete innehållit tunga lyft och obekväma arbetsställningar, men har beskrivits som sedvanligt vårdarbete. I utredningen finns inte stöd för att kvinnan under längre tid utsatts för ihållande statiska arbetsställningar för nacke, rygg och axlar.
Vid en sammantagen bedömning finner kammarrätten att det inte finns övervägande skäl som talar för att kvinnans ryggbesvär uppkommit på grund av skadlig inverkan i hennes arbete.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
