En nu 47-årig kvinna adopterade en nu en nioårig flicka som kom till Sverige i februari 2007. En omsorgsnämnd beslutade att med stöd av LVU att omedelbart omhänderta flickan i februari 2010 då mamman misstänktes för grov fridskränkning mot henne.
I polisförhör hade flickan uppgett att modern vid upprepade tillfällen slagit, sparkat och dunkat hennes huvud i väggen. Såväl förvaltningsrätten som kammarrätten konstaterade att flickan sannolikt behövde beredas vård med stöd av LVU och fastställde nämndens beslut.
Nämnden har därefter ansökt om vård för flickan med stöd av LVU. Förvaltningsrätten fann att det förelåg ett stort mått av osäkerhet beträffande den påstådda misshandeln men att mamman ändå brustit i omsorgen på grund av de höga krav hon ställer på dottern. Förvaltningsrätten fann att det förelåg en allvarlig relationsstörning mellan mor och dotter som utgjorde en påtaglig risk för flickans hälsa och utveckling varför rätten biföll nämndens ansökan om tvångsvård.
Mamman överklagade och anförde att det missandelsbrott som hon misstänktes för har lagts ner. I kammarrätten hade även kvinnans offentliga biträde blivit sjuk varför hon tillförordnats ett nytt biträde.
Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning och avslog mammans överklagande.
Mamman överklagade till Regeringsrätten och begärde då att hennes förra offentliga biträde på nytt skulle förordnas som offentligt biträde i målet. Regeringsrätten avslog hennes begäran i augusti 2010 varpå hon inkom med en ny begäran där hon anförde att det tidigare biträdet nu tillfrisknat samt att hon hade bristande förtroende för det nya biträdet.
Regeringsrätten finner i ett beslut att vad kvinnan anfört inte utgör sådana synnerliga skäl som krävs för byte av offentligt biträde varför hennes begäran avslås. Samtidigt erinras det nya biträdet att det åligger honom att fortsätta sitt uppdrag.
