Genom ett tomträttsavgäld ingånget mellan en storkommun i Tyskland och en svensk professor i juridik har professorn bland annat åtagit sig att betala viss tomträttsavgäld till storkommunen. Avtalet är direkt verkställbart i Tyskland.
Hovrätten fann dock att avtalet, som upprättas av en tysk notarius publicus, inte kunde förklaras verkställbart i Sverige. Detta eftersom den åberopade handlingen inte är ett sådant avgörande av en domstol som avses i artikel 25 i Brysselkonventionen, och heller inte har meddelats av en domstol.
Med ändring av det tidigare beslutet förklarar nu hovrätten att tomträttsavtalet är verkställbart i Sverige. Domstolen lämnar därmed professorns yrkande om ersättning för rättegångskostnader utan bifall.
Storkommunen har anfört att professorn medvetet och utan juridisk hjälp slutit ett avtal rörande en fastighet i Tyskland enligt där gällande lagbestämmelser. Enligt tysk lag måste ett avtal om fastigheter upprättas och attesteras av en notarius publicus, varför detta har samma rättsliga värde som en dom inom ramen för ett tyskt domstolsförfarande. Notarius publicus har i sin attest hänvisat till verkställighetsklausulen i avtalet och dess rättsliga verkningar.
Storkommunen har vidare framhållit att professorn behärskar det tyska språket och har kunskaper i tysk rätt. Trots detta har han inte efterkommit sin betalningsförpliktelse i tomträttsavtalet, och storkommunens fordran uppgår nu till över 74 000 euro.
Hovrätten konstaterar att utöver domstolsavgöranden kan även officiella handlingar enligt konventionen förklaras verkställbara i en annan konventionsstat. Avtalet i fråga har upprättats under medverkan av notarius publicus som även intygat dess äkthet och verkställbarhet i Tyskland.
Hovrätten finner inte skäl att ifrågasätta dessa uppgifter, varför de krav som ställs upp i konventionen måste därför anses uppfyllda.
På grund av detta och med bakgrund av att verkställighet av handlingen inte skulle strida mot grunderna för rättsordningen föreligger skäl att förklara handlingen verkställbar här i riket.
Vad professorn anfört om att avtalet inte är något judiciellt dokument, att klausulen endast kan tillmätas rättslig verkan internet i Tyskland, att han har motfordringar på storkommunen vilka överstiger den fordran som nu görs gällande samt att denna tvist ännu inte är avgjord, vilket utgör hinder för verkställighet, medför ingen annan bedömning.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
