En man överlät en fastighet till en annan man för en köpeskilling om 190 000 kronor. Denne ansökte om förvärvstillstånd hos länsstyrelsen, men fick avslag.
Mannen begärde då att staten skulle lösa in egendomen till det avtalade priset, men länsrätten fann att köpeskillingen betydligt översteg egendomens värde med hänsyn till bland annat avkastning.
Mannen väckte då talan om inlösen vid fastighetsdomstolen.
Fastighetsdomstolen konstaterar att staten anser att egendomens värde på ”en fri marknad” uppgår till 81 000-91 000 kronor, varav 40 000 kronor avser avkastningsvärdet för skogen, 1 000 värdet på åkerarealen och 40 000-50 000 kronor värdet för jakträtten.
Värderingen ska enligt staten dock ske med beaktande av bestämmelserna om förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen, något som enligt mannens mening inte ska påverka värderingen av fastigheten.
Fastighetsdomstolen konstaterade att den aktuella fastigheten är liten, 2,2 hektar, är belägen inom omarronderingsområde, har andel i besparingsskog samt att en större del av köpeskillingen avsåg jakträtten.
Även om en 0,1 hektar stor fastighet såldes för 65 000 kronor, och denna summa godtas som prisobeservation för jakträtten inom ett kommande omarronderingsområde, var det enligt fastighetsdomstolen uppenbart att fastighetens värde understiger 190 000 kronor.
Slutsatsen blev att det inte förelåg någon skyldighet för staten att lösa in fastigheten. Käromålet ogillades därför.
Hovrätten fastställde fastighetsdomstolens dom, och beslutade att mannen ska svara för sina egna rättegångskostnader i hovrätten.
Nu meddelar Högsta domstolen prövningstillstånd i målet.
Klagandens ombud har till domstolen bland annat att inget vägledande avgörande har kunnat återfinnas vad gäller i målet aktuell fråga, det vill säga hur lagregeln ska tolkas när det gäller egendomens värde, bevisbördans placering och statens lösenskyldighet, varför prövningstillstånd borde meddelas.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
