Vid fyra lokala förhandlingar i december 2008 och en i januari 2009 klargjorde ett bolag sin avsikt att säga upp en anställd, vilket avdelningen motsatte sig.
Sedan den lokala förhandlingen förklarats avslutas ägde den centrala förhandlingen rum i mars 2009, och bolaget tillkännagav att det avsåg att säga upp mannen på grund av arbetsbrist. Dagen därpå sades mannen också upp.
Parterna tvistar om vilken karaktär den förhandling som hölls knappt en månad senare, den 7 april 2009, hade, men är ense om att någon central tvisteförhandling inte hölls innan förbundet väckte talan i AD den 6 augusti 2009.
Enligt AD talar det mesta för att denna förhandling haft karaktären av en tvisteförhandling eftersom det i protokollet angetts att förhandlingen avsåg uppsägningen. Detta innebär dock inte att förhandlingskravet är uppfyllt, menar AD.
AD delar inte förbundets uppfattning att det är tillräckligt att de lokala parterna förhandlat i tvistefrågan.
Inte heller instämmer AD i förbundets argument att parterna, både lokalt och centralt, behandlat frågan om uppsägningen i sak, och att de intressen som förestavat förhandlingskravet därigenom har varit tillgodosedda, eller att en central tvisteförhandling inte skulle ha tillfört något av betydelse för tvisten.
Att en part för sin del av ett eller annat skäl bedömer det som utsiktslöst att nå enighet eller annat positivt resultat vid en förhandling befriar inte parten från skyldigheten att förhandla, konstaterar AD.
Eftersom kravet på tvisteförhandling inte var uppfyllt när förbundet väckte talan i målet, avvisas talan.
Förbundet förpliktigas att ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader med 60 700 kronor.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
