Ryanair Holdings Public Limited Company, Ryanair, ställde i maj 2006 in en flygning från Bryssel till Skavsta. Två makar avböjde ombokning av deras flygbiljetter till ett flyg några dagar senare eftersom de då inte skulle hinna tillbaka till arbetet och tog sig istället hem på egen hand och bekostnad med taxi, tåg och hyrbil.
Makarna, som företräddes av Konsumentombudsmannen, yrkade i tingsrätten på dels kompensation och dels skadeersättning på grund av den inställda flygningen. Tingsrätten tillerkände makarna kompensation men inte skadeersättning.
Hovrätten fann i likhet med tingsrätten att artikel 19 i Montrealkonventionen om dröjsmål inte omfattade även inställda flygningar. Hovrätten ansåg dessutom, i motsats till vad tingsrätten gjort att det inte framstod som rimligt att Ryanair borde haft en extrabesättning tillgänglig och att flygbolaget visat att den inställda flygningen berott på extraordinära omständigheter.
Makarna tillerkändes därför varken kompensation eller skadeersättning.
Konsumentombudsmannen, KO, överklagade och anförde att Ryanair inte erbjudit makarna måltider, förfriskningar eller möjlighet att ringa. Inte heller erbjöds de övernattning på hotell. Utgifterna för hemresan uppgick till sammanlagt knappt 5 000 kronor.
KO menade vidare att hovrätten inte ens berört EU-domstolens praxis på området och inte heller principen om likabehandling. KO uttalade vidare att ”det grundläggande felet som hovrätten i denna del har gjort är att rättens bedömning av makarnas talan inte görs mot bakgrund av att Montrealkonventionen är en gemenskapsrättsakt” samt att ”om hovrättens slutsats skulle vara riktig betyder det att gemenskapen har genomfört ett regelverk som inte är likabehandlande.”
Högsta domstolen meddelar nu prövningstillstånd i målet.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
