Enligt gärningsbeskrivningen har en rådman vid en tingsrätt dels underlåtit att färdigställa ett flertal avkunnade brottmålsdomar i tid vilket lett till att de expedierades flera veckor för sent, dels låtit sin hustru ta del av innehållet i ännu inte meddelade domar och hjälpa honom att skriva dem färdigt i rådmannens tjänstedator.
Hovrätten dömer nu mannen för tjänstefel till 40 dagsböter om 240 kronor, men ogillar ett annat åtal för tjänstefel samt åtalen för brott mot tystnadsplikt.
Domen har föregåtts av långvariga samarbetsproblem på mannens rotel. Domstolschefen uppger att hon under årens lopp haft många samtal med mannen om hans arbetssätt och arbetssituation och hela tiden fått kontrollera att hans mål drevs framåt. Han har också fått kritik vid en JO-inspektion.
Flera åtgärder har vidtagits för att underlätta för mannen, bland annat har han fått en minskad arbetsbörda jämfört med andra rådmän. Han har också fått byta tjänsterum, och hade efter flytten inte längre tillgång till kansli och bibliotek.
I målet är utrett att sammanlagt 22 avkunnade domar som rådmannen ansvarade för expedierades med mellan en och 14 dagars försening, samt att detta berodde på att rådmannen lämnade domarna till tingsrättens kansli allt för sent.
Det råder enligt hovrättens mening inget tvivel om att mannen, som är en erfaren domare, väl känt till de regler som gäller ifråga om expediering av avkunnade eller på annat vis meddelade domar, samt att han påmints om vikten av att reglerna följs.
Med hänsyn till att det har varit fråga om ett stort antal förseningar om åtskilliga dagar finner hovrätten att fråga inte kan vara om glömska.
Eftersom det inte varit omöjligt för rådmannen att se till att domarna expedierades i tid är samtliga fall att bedöma som uppsåtliga.
Därmed har mannen i sin yrkesutövning uppsåtligen åsidosatt vad som gällt för hans uppgift som domare, gärningar som hovrätten kallar ”ett upprepat negligerande av vad som gäller i fråga om expediering av domar”.
Att domar expedieras inom föreskriven tid är viktigt ur rättssäkerhetsperspektiv och det är inte acceptabelt att en sådan viktig förfaranderegel åsidosätts upprepade gånger, uttalar hovrätten.
Hovrätten konstaterar att rådmannens arbetssituation påverkades av att han fick byta rum och inte längre hade tillträde till målkansli och bibliotek. Detta får enligt hovrätten antas ha varit mycket frustrerande för honom och i någon mån satte ned hans möjligheter att vara en effektiv domare. Samtidigt måste det beaktas att han hade en lägre tilldelning av mål än de övriga rådmännen.
Sammanfattningsvis finner hovrätten att rådmannen ska dömas för tjänstefel.
Däremot ogillar hovrätten åtalen gällande brott mot tystnadsplikt.
Hovrätten konstaterar att rådmannens hustru visserligen fått tillgång till uppgifter som sedermera kom att inflyta i den färdiga domen, men det är inte utrett om det bland dessa fanns sekretessbelagda uppgifter. Även om det inte framstår som osannolikt att hustrun genom dessa minnesanteckningar fått tillgång till de egentliga domskälen går det inte att säga med säkerhet.
Av ett yttrande från Statens ansvarsnämnd framgår att mannen sannolikt kommer att avskedas från sin anställning om han döms till ansvar i enlighet med åtalet.
Mot denna bakgrund finner hovrätten skäl att sätta ned bötesstraffet till 40 dagsböter.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
