A-kassan menade att mannen i egenskap av elitidrottare var tvungen att delta vid träning och i matcher. Därmed kunde han inte stå till arbetsmarknadens förfogande.
Genom att inte ha uppgett att han var elitidrottare har mannen underlåtit att fullgöra sin uppgifts- och anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med ett för högt belopp, menade a-kassan.
Länsrätten fann att det av villkoren mellan mannen och hans klubb framgick att han inte var skyldig att medverka i de olika aktiviteterna om hinder, i form av till exempel arbete, förelåg, om detta anmäldes till klubben. Därför hade mannens engagemang som fotbollsspelare inte varit av sådan omfattning och karaktär att det fick anses utgöra ett hinder för att ta heltidsarbeten.
Genom att mannen ansågs ha stått till arbetsmarknadens förfogande var han berättigad till arbetslöshetsersättning, menade länsrätten, och upphävde a-kassans beslut om återkrav.
En oenig kammarrätt upphävde länsrättsdomen och biföll a-kassans överklagande. Nu upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer länsrättens domslut.
I överenskommelsen mellan mannen och klubben finns enligt Regeringsrätten formuleringar som kan tolkas så att mannen var skyldig att alltid vara tillgänglig för klubbens aktiviteter.
Överenskommelsens ordalydelse medger dock även tolkningen att mannen kunde ha ett vanligt arbete under avtalstiden. Storleken på ersättningen, 30 000 kronor per år med månadsutbetalningar om 2 500 kronor, talar enligt Regeringsrätten också för att detta varit parternas avsikt.
Detta leder Regeringsrätten till bedömningen att mannens skyldigheter enligt överenskommelsen inte innebar att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande, varför han heller inte är skyldig att betala tillbaka arbetslöshetsersättningen.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridk.se
