En hyresvärd yrkade i hyresnämnden att ett tidigare i hyresnämnden medgivet korttidsavtal med en hyresgäst skulle upphöra och att hyresgästen skulle åläggas att avflytta från prövningslägenheten. Värden ansåg att hyresgästen genom att regelmässigt betala sin hyra för sent hade åsidosatt sina skyldigheter i så hög grad att hyresavtalet inte skulle förlängas. Hyresgästen invände att hon behövde lägenheten då den utgjorde hennes permanenta och tillika enda bostad.
Hyresnämnden konstaterade att hyresgästen vid tidigare sammanträde kommit överens om att hyresavtalet i fråga förlängdes med en månad och att uppsägningstiden skulle vara en månad samt att prövotiden, då hyresgästen skulle visa att hon klarade av att betala hyrorna i tid, sträckte sig i två år framöver. Efter sammanträdet hade dock endast en av sju hyror betalats i tid och en hyresskuld om drygt 1 300 kronor kvarstod vid sammanträdet.
Nämnden fann mot denna bakgrund att hyresgästen skulle anses ha åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad av avtalet inte skäligen borde förlängas, men medgav uppskov med avflyttningen i drygt tre månader.
Hyresgästen överklagade avgörandet och anförde i hovrätten att betalningsförseningarna berott på sjukdom och personliga förhållanden samt att hon numera hyrde ut två rum i prövningslägenheten.
Hovrätten finner dock ingen anledning att göra annan bedömning än hyresnämnden och avslår överklagandet.
