Skolinspektionen har på regeringens uppdrag sammanfattat och analyserat sina erfarenheter från granskningar av skolor 2009. Sammantaget har Skolinspektionen varit i kontakt med drygt var fjärde grund- och gymnasieskola, exklusive skolor som anmälts till Skolinspektionen eller besökts inom flygande tillsyn. Även om skolorna som granskats inte har valts ut slumpmässigt, och därför inte statistiskt ger en representativ bild av alla skolor, visar rapporten tydliga mönster.
– Skolan har ett allvarligt likvärdighetsproblem. Trots stort engagemang och god vilja hos många lärare och rektorer förmår man inte att omsätta styrdokumentens krav i verksamheten. De huvudsakliga brister vi har sett gäller ledningen av skolan och hur den pedagogiska verksamheten styrs, både på rektors- och huvudmannanivå. Det handlar också om kvaliteten i undervisningen, som alltför sällan följer läroplan och kursplan. Skolan måste ge alla elever möjlighet att lyckas, säger Ann-Marie Begler, generaldirektör på Skolinspektionen.
Skolplikten för elever i grundskolan motsvaras av en rätt till utbildning som inte får åsidosättas. Ändå får vissa elevgrupper inte undervisning i alla ämnen eller kurser som de har rätt till. Alla får inte heller information om vilka valmöjligheter och rättigheter de har.
I vissa skolor likriktas undervisningen kring en medelnivå, utan hänsyn till varje elevs rätt att utvecklas så långt som möjligt. Det gäller både för elever med svårigheter i skolarbetet och för elever som lätt tar till sig undervisningen. Särskilt stöd och åtgärdsprogram är bland de vanligaste kritikområdena i Skolinspektionens regelbundna tillsyn, och skolorna lägger ofta ansvaret hos eleverna istället för att analysera förhållandena i skolsituationen.
Många lärare i grundskolan saknar kunskap om de nationella målen, som riksdag och regering slagit fast, och låter andra saker styra undervisningen. Alltför många lärare saknar dessutom utbildning i det ämne som de undervisar i.
På de flesta skolor bedrivs någon form av kvalitetsarbete, men arbetet sker ofta utan systematik. Det är visserligen vanligt att man gör uppföljningar men de resulterar sällan i slutsatser och konkreta åtgärder som förbättrar skolan. Och på många skolor är rektorn inte heller tillräckligt insatt i sitt arbete i skolan och axlar inte rollen som pedagogisk ledare i det praktiska arbetet.
