Var i Malmö tingsrätt för att i sal 10 som kritisk åhörare övervara en huvudförhandling i ett märkligt mål gällande olaga hot och sexuellt ofredande.
Straffvärdemässigt var det ett brott i mängden, även om utgången av domstolsprövningen för den tilltalade var livsavgörande. Den åtalade mannen, född 1967, är ostraffad och har ingen tidigare erfarenhet av rättsväsendet. Det har han nu. Det var nämligen tredje gången han inställde sig till en huvudförhandling, som inte blev av.
I tretton månader har han haft de djupt förnedrande brottsmisstankarna med efterföljande åtal, som han är helt oförstående till, hängande över sig. Han har förgäves väntat på att domstolen skulle genomskåda de allvarliga bristerna i bevisningen och fästa tilltro till de alibivittnen han lyckats få fram för att freda sig mot de nesliga kriminella gärningar en kvinna och hennes son efter en anmärkningsvärt illa genomförd konfrontation pekat ut honom som ansvarig för. Enligt åtalet har han jagat och hotat dem med ett svärd. Och han påstås vid samma tillfälle haft sina byxor neddragna och visat sitt stånd.
Det var som sagt den tredje påfrestande inställelsen för honom. Den första förhandlingen i våras fick ställas in till följd av magsjuka hos en av målsägandena. Inför nästa rättegångstillfälle någon månad senare anmälde en av de brottsutsatta hinder, vilket i efterhand visat sig vara osant. Och så nu – sedan hela livet mer eller mindre vänts upp och ner för den tilltalade – var det dags igen. Den 22 september 2010 skulle äntligen en domstolsprövning komma till stånd för vad som påstods ha inträffat den 5 augusti 2009. Men icke! Ty ingen av målsägandena inställde sig trots att de delgetts kallelse. Ingen kontakt hade tagits med vare sig domstolen eller åklagaren. Under en paus i den korta förhandlingen ansträngde sig domstolen förgäves för att nå målsägandena per telefon.
Europakonventionens krav på domstolsavgörande inom rimlig tid är av central betydelse för rättssäkerheten. Försvararen ansåg att åtalet omedelbart borde läggas ner. Åklagaren, som nu var den tredje i ordningen i samma mål, ville få möjlighet till skyndsamma kompletterande förhör med målsägandena och lovade att inom högst en vecka återkomma till rätten beträffande frågan om eventuell nedläggning av åtalet. Ordföranden förklarade att han skulle lägga upp målet för särskild bevakning. Det innebär rimligen att domstolen hade Europakonventionen i åtanke.
Utan att jag har möjlighet att säkert uttala mig i skuldfrågan, kan jag konstatera att förundersökningen är svag. Förhören är amatörmässiga liksom i princip hela utredningen. Utpekandet av gärningsmannen har skett på ett närmast rättsvidrigt sätt. Den tilltalade fick som misstänkt och anhållen heller inte i ett tidigt skede del av preciserade brottsmisstankar som han på ett ändamålsenligt sätt kunde freda sig mot. Antagligen har utredningen haft för låg status för att någon skulle vara beredd att lägga ner krut på att nå en godtagbar standard. Här gällde det verkligen inte en mordutredning, som den tilltalade säger sig ha blivit upplyst om av en utredningsman. Förvisso, men utredningen var av extrem vikt för den utpekade gärningsmannen som var synnerligen angelägen om att freda sig från de enligt honom bisarra brottsanklagelserna. Han fick kämpa rejält för att få till stånd en kompletterande utredning innefattande förhör med vittnen som kunde ge honom ett hyfsat alibi.
Den undermåliga utredningen och åtalet belyser den ibland svåra gränsdragningen mellan brottsoffer och förövare. Om du för en stund själv tänker dig in i hur det skulle kännas att månad ut och månad in tvingas leva och stå ut med en förödande brottsanklagelse för en gärning du inte haft någon befattning med, är jag övertygad om att du förstår vad jag menar.
Jag kommer att följa utvecklingen i målet. Skulle målsägandena trots allt inställa sig vid ett i tiden närliggande fjärde rättegångstillfälle och berätta om sina upplevelser, finns det åtskilliga besvärande frågor att ställa till dem såväl från åklagarens som försvararens sida. Sen rättvisa är ofta ingen rättvisa alls. Ibland kan allt vara för sent.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se
red@dagensjuridik.se
